ÖVERSÄTTNING: LENA KÖSTER
Två små flickor
lekte tafatt nära en bil…
hur många grevskap skulle du säga
att deras bortsprängda fingrar är värda?
ner från bergen
besökare i gryningen
plötsligt där
höjer samtidigt huvudena
sedan
borta
lämnar kvar
sin närvaro
sin frånvaro
alla är den andra
allt inom var och en
så dag
efter
dag
suddades de obemärkt ut
bortom din uppmärksamhet
tills du en morgon upptäcker
mörkare än torkat blod
den där nyansen på tangenterna
från dessa kalla fingrar
o sorg och fruktan
även när du försökte skriva om
liv och död och tid och sådant
med musiken klingande
For Hans Pålsson
I glance at the table
this side of the honeysuckle
on our overgrown swing
and it is last July
and you are sitting there
holding a forgotten coffee
with that expression that
doesn’t belong, that belongs
somewhere no one can know
like your playing
it lingers
it will not let go