höstregnet
sköljer undan
sommarens torka
och jag lindar
halsduken
ett extra varv
om nacken
och känner värmen
av livet

. . .

tre -ber
i tiden
och efter varandra
mörknar gradvis
mot vitt

. . .

hur långt bort
går gränsen
för de rikas
medmänsklighet

hur långt bort
är horisonten
för den flyende
medmänniskan

hur länge kan
vi blunda
för det ansvar
vi har
för varandra

. . .

genom mina
tankar
ser jag
ut som
jag vill
att du
ser ut
genom dina

. . .

inför havet
blir jag
vattenfallen
tar jag andetagen
i din hand

. . .

pennor tecknar
löften och hopp
i den bländande
skarven
mellan köld
och knopp

. . .

en dag
som ingen
annan
ett andetag
och igen
den eviga vilan

. . .

vardagens ljud
vaknar igen
rör sig i vana
mönster
vardagens liv
rör sig igen
vaknar i ovana
fönster
vardagens doft
känns igen
där i våra vana
rörelser

. . .

jag går
och ser
de förutspår
jag tog
innan
efteråt
är de inte
längre kvar

. . .

visst
det är något
ovisst
visst är det
något vi
visste
vi miste
något
visst

. . .

‍

‍

Hans Wennberg är poet och
regionråd i Region Uppsala.