Foto:
POESI

LENA KÖSTER

LENA KÖSTER

Skogsbrand

(Elden skrämmer, är ett vrålande monster som slukar hektar efter hektar. Men det finns ett efteråt, ett sedan, när livet återerövrar sitt habitat.)

elden slet det blå

ur himlen

målade revor

blodröda brännande

det regnade svartbrända

fåglar över sveddmarken

den grå vinden

den vrålande vegetationen;

gråtande granar

tallar tända som ljus

den brinnande rävens skri

*

solstrålarna hade passerat

den trasiga flaskan

samlats till en brännpunkt

elden kröp genom gräs

och torrt fnas av trä och bark

klättrade uppför en torraka

flög med vinden

vild och galen

vred och glad

från träd till träd

*

grävlingen i hålan

under flyttblocket

kvävdes när elden

sög i sig allt syre

grodan i dyhålet

överlevde bländad

***

elden hämtade

andan vid älvbrinken

liftade med en vindil

till talltoppen

på andra stranden

födde där tusen

glödande barn

*

i diket

en brinnande brandbil

i mossbotten

vilande glöd

*

döden

överallt döden

i päls i fiber i skal

i rådjurskidets öga

i korpens sista vingslag

*

det regnar utan åska

i två dagar och tre nätter

en morgon är skogen

tyst och svart

barmastad och blöt

inte en viskning

över jordbrännet

tills en brandlöpare

gräver sig

upp ur gråsörjan

och en tretåig hackspett

äter sig mätt

på rostade larver

under barksmulorna

*

molnvitorna seglar

i himlablået

kronhjorten inspekterar

sitt nya revir

mjölkörten rosaskimrar

murklorna krusar sig

*

människor vandrar

på röjda stigar

genom svärtan

mobilfoton dokumenterar

nya livets framfarter

men under ytan väntar

svedjenävans frön

utan brådska

på nästa brand