Foto:
NYA DIKTER | BOKENS VÄRLD

Liv som vränger och smärtar

Liv som vränger och smärtar

November 16, 2026
Lena Köster

Poeten och journalisten Lena Köster skriver om
Åsa Eriksdotters
och Lisa Gidlöfs diktsamlingar.

‍

‍Två Uppsalapoeter, tänker jag. Men Åsa Eriksdotter bor ju i USA numera. Dock har hon och Lisa Gidlöf var sin ny diktsamling utgiven på Uppsalaanknutna Vendels förlag.

Det nakna livet. Det köttiga, slafsiga, fruktiga, djuriska människolivet i själen, i såren, i pälsen, i ögonblickets insikt. I harens flykt eller rabarberståndets syrlighet. Det skriver Lisa Gidlöf om i sina tre böcker ”Flickan”, ”Intill haren, inuti haren” och nu ”I rabarberskogen”.

Skriver om… nå det kan man egentligen inte precisera.  Livet har så många sidor förutom fram och bak och ovan och under. Lisa Gidlöf är ofta inuti allihop i sin poesi. När hon inte bryter genom ytan och man som läsare inte riktig vet vart hon leder en. I den nya diktsamlingen är familjen tydlig. Barnen och mannen, plikterna, tröttheten, lusten och ledan. Även i den berättelsen trycker och tränger det, vätskas och dryper. Om, jag säger bara om, den första boken ”Flickan” handlar om att bli vuxen, den andra om att hitta sina mänskliga gränser, så handlar den tredje om att orka, att räcka till. Kolonilotten som flykt och ly.

Å andra sidan handlar den kanske om något annat, i rabarberstjälkens grymma syrlighet fördolt.

Jag är förtjust i Lisa Gidlöfs slaskande och vrängande, i kroppsvätskor och tankegångar.

Allra mest i ”Haren” Men det är en smaksak. Jag väljer att citera rader om kärlek. Vi gör så gott vi kan. Det räcker långt.

medan rabarbern trådas

mjuknar våra ansikten

jag låter bli att stirra in

i dina skavanker

du vilar med huvudet som en sten

i min famn

Sävjabibliotekarien Gidlöf är en mycket medveten och konsekvent poet.

Åsa Ericsdotter har en rad böcker bakom sig, både poesi och prosa. Hennes nya bok har titeln ”Brev från Massachusetts”, även om hon, utflyttad från Uppsala, såvitt jag vet först bott i Frankrike och nu bor i Maine.

Poeterna Gidlöf och Eriksdotter är båda födda på 1980-talet och befinner sig i den unga medelåldern med kärlek, barn, svek, lust och längtan. Tvivel och förhoppningar. Besvikelser och sorger. Alltså skriver de om det, men med olika språkliga verktyg och egna uppsättningar av metaforer.

Ödesmättade är ordet, som kommer för mig när jag läser Åsa Ericsdotters dikter Hon tecknar bilder, ibland ganska abstrakta, av omöjligt men ändå möjligt liv och obönhörlig död. Det är så mycket. Barn som finns och kräver, en pappa som dör, män/älskare som kräver och lämnar. Jaget som ska bära allt detta: minnen av våldäkt och vanvettig kärlek, lusknull och saknad. Landskap och samhälle ”Pittoreskt/ på det sättet helvetet kan vara vackert/ när det är målat på kyrkoglas”.

Man kan vistas länge både i Lisa Gidlöfs och Åsa Ericsdotters diktsamlingar. Klamra sig fast vid ett rabarberstånd, ringa pappa fast han är död, vandra i fladdermusnatten, spotta ut sperman, leva livet utan dem som lämnat, tänka:

Idag är min dag utan dig

Livet är så lätt att det flyter i sötvatten

Se, där driver ditt namn mig fastlandet som en åra man tappatv

Tja, det är väl så livet är. I och utanför poesin.

Åsa Eriksdotter född 1981 i Uppsala men bor i Maine, Lisa Gidlöf född 1985 bor i Uppsala.

‍

‍

Lena Köster