Jag, som bott i Sverige i mer än 30 år, har
börjat undra över vad som hänt med mig.
För ett tag sen reste jag tillbaka till mitt
tidigare hemland och stad, där det kändes som
att jag börjat märka vilka stora kontraster som
uppenbarat sig.

Jag kan ge ett exempel från den resan i somras,
då jag lämnade Sverige med Finnair i riktning
mot flygplatsen i Doha. I Doha väntade jag någ-
ra timmar för att sedan fortsätta min resa mot
Kilimanjaro, Tanzania. Redan när jag kom fram
började allt kännas annorlunda. Ljudet av olika
saker runtomkring var så tydligt, och allt kom
närmare och närmare. Till slut somnade jag
tungt på grund av den långa resan. På morgo-
nen vaknade jag och började acklimatisera mig
med allt vad det innebar.

Nu kändes allt plötsligt annorlunda. Det kändes
direkt som att jag hamnat i det tropiska klima-
tet, vilket är så speciellt att det inte går att be-
skriva med ord. Jag började få besök av gäster
som kom förbi efter att ryktet spreds att jag nu
befann mig i Moshi. Gästerna kom spontant
och var glada att se mig igen. Barndomsvänner
passade på att komma, såväl som syskon och
kusiner som bara ville umgås och vara med
mig.

Dagarna gick och dagsljuset bytte av natten,
jag noterade flera ljud från omgivningen, från
moskéernas böneutrop som hördes runt
omkring fem gånger om dagen från fem olika
moskéer. När jag gick ut träffade jag många
människor som promenerade eller motor-
cykelförare som transporterade folk åt olika
håll. Det var inte glest med människor, det var
människor överallt! Min första lördag anlände
jag och hörde ett starkt instrument som var
extremt högljutt. Jag frågade varifrån ljudet
kom. Jag fick svaret att det hade byggts nyligen
av den kristna minoriteten som har sin guds-
tjänst på lördagar i olika omgångar. Jag frågade
om det inte var jobbigt att höra dessa ljud i
bostadsområdet, eller ljudet från dessa fem
böneutrop som kom från dessa fem moskéer?
Svaret jag fick var nej. Allt detta kändes normalt
och bekymrade ingen. När jag fick det svaret
slog det mig att det är jag som är annorlunda
och att det är jag som har glömt allt detta. Om
folk tycker att allt är perfekt, vem är då konstig?
Och varför har det blivit så?

Min resa till Sverige hade påbörjats och den
långa resan med en längre väntetid i Doha
började bli verklighet igen. Därifrån reste jag
från Kilimanjaro mot Doha i 7 timmar och
väntade 8 timmar på Doha flygplats. På morgo-
nen vid 10-tiden började jag resa med många
andra som också var på väg mot Stockholm.
Jag anlände till Arlanda och blev hämtad av min
familj. Det första jag upptäckte var tystnaden
på motorvägen. Det var inte så många bilar på
motorvägen, och man såg inte någon alls när
man reste från Arlanda mot Uppsala. När jag
kom hem kändes det väldigt lugnt. Plötsligt
fanns inte alla dessa ljud från vare sig moskéer
eller kyrkor, bara tystnad.

Seynab Haji är folkbildare och författare.