I det gröna under asfalten lever våra stenar vi burit genom vinden, 

här och där minnena bär oss fram i mörkret och ljuset i våra längtan, 

stillheten smyger oss på i det egna huset när dörren vi stänger, 

rötterna så vackra oss minnas den vi är, 

träden vi saknar i stadens brus någon tog bort över natten, 

stenarna spricker upp i de ljusa sprickorna om blicken låter oss vila, 

trädets dörr öppnas en stund i osynlighetens hand till hen

‍

Patrik Lööw är poet och bosatt i Uppsala.