Ibland flöt gäddskallar iland
bredvid bryggan. Urgröpta och slipade
låg de vita i handen. Somliga
så sköra att enbart sand
återstod sedan de gungats mot
insjöstenarna. Tandraderna var
vinklade ner mot svalget och
ögonhålorna låg runda och släta mot
fingertopparna. Det vita var
modellerat i ursprunget och berättade om
ett ålderdomligt ursinne. Inbäddat i skallarna
fanns något som existerade innan människan,
innan landmassorna. Ett vitt stoft
som förtätades till dimma över vassen.
Vattnet formar min kropp till ett u.
Alger och förruttnelse, partiklar svävar
i grönskan under ytan.
Från håret rinner sjövatten
nerför ansiktet när jag tar ett djupt andetag.
Framför mig ligger en skog,
en strand, en brygga.
Linan går i en vid båge innan spegelytan
bryts av skeddraget. Från öarna närmar sig
vågorna med orubblig långsamhet.
Skymningsmörkret rör sig ut över vattnet.
Från solen lösgör sig insekterna och vaggar
genom luften mot fiskarna under durken.
Solsvedan slipar nacken när
jag lägger mig för natten.
Utanför nätfönstren hörs myggornas röster.
De gamla täckena,
de gamla kuddarna i det som luktar ålder.
Inget fanns här först. Sedan bestämde någon
attnågot skulle finnas. Vi är små, tänker jag
medan ögonlocken stängs av grova fingrar.
Vi är så små.
I strömmarna runt Vävle
gick röding i grusbäckarna.
Vattnet isade och tryckte
mot vadarbyxorna medan
nylonlinorna ritade tecken i luften. Fisken
stod vid ytan med fenorna vita och ryckande.
På deras kroppar fanns kartor och nycklar
till något som brustit, till något som
inte längre var möjligt att förstå
men som en gång kunde uttydas.
Rödingarna vibrerade av mysterier,
när knivspetsarna knäckte skallbenen
och upplöste alla möjligheter att uttolka dem.
Efteråt grillades fångsten över en öppen eld,
filéerna slukades med smör medan fettet
droppade från hakorna.
Skymningen kom. Fiskeutrustningen bars upp
mot bilarna medan insekterna
stirrade runt de ännu levande kropparna.
Här finns en affär med sockerdekorationer
och en hundratolv kilo tung orm i gelé. Här
finns klädskapare och musikskapare
och författare och hemslöjdare, teatrar
där man måste ha frack, operor som
spelas till soppor, här är slumkvarteren
där människor dödas och rånas och våldtas,
där konstnärerna står i stora ateljéer.
Här finns en polis i varje gathörn. Och en
övervakningskamera. För vår säkerhets skull.
Här sitter en nästan död man vid en lyktstolpe
och tigger till droger. Här säljer fattiga förfal-
skademärkesvaror till överpriser. Här finns ett
café med glassar i familjestorlek. Här finns
ett museum med djurskelett. Här
ett museum med stulna föremål. Här
ett museum med konst. Här på trottoaren
ligger papper och överblivna köttbitar.
Någon söker sin katt. Någon söker sitt barn.
I ett buddhisttempel mediterar en munk och
ber om nåden att se igenom illusionen.
I en kyrka hedras de döda efter en brand
och prästen ber om nåd. I en synagoga träter
två lärda och ber om nåd. Vid ett altare
helgat Kali ber en präst om förintelse och nåd.
I en moské ber imamen om försoning och nåd.
Här finns en park med ett zoo och en damm
som människor joggar runt. Vid varje kilometer
står ett glasstånd eller godisstånd. Här finns en
ung man som är uppfylld av sina idéer om
staden. Här en ung kvinna som är uppfylld
av sina idéer om staden. Här ligger de italien-
ska kvarteren, här de spanska, här de ryska, här
de afroamerikanska, här de sydamerikanska,
här finansdistrikten, här är horkvarteren, här
kvarteren för människorna med små hundar
och stora pälsar tycks det, här de historiska,
här museimilen. Någon säger att det är den
mest integrerade staden i landet, den mest
mångkulturella. Här ligger en bar där man kan
dricka sprit. Där också. Och där. Där och där
och så vidare. Här står en korvgubbe och säljer
lutade kringlor. Här en frälsare som skriker om
helvetet. Här en tjockis utan tröja som kliar sig
i armhålan. Och här ligger biblioteket med de
vakande lejonen vid trappen. Här ligger en bo-
kaffär i fem våningar där alla är välkomna. Här
finns te och kaffe och gräddbakelser som sma-
kar bacon. Här finns fackelkvinnan i inloppet.
Hon ska vara en stor tilldragelse för besökare.
Här finns världens högsta byggnad, men
inte längre. Här bodde Donald Trump. Här bod-
de Woody Allen. Här bodde Nicolas Flamel. Här
bor jag på ett hotell. Här finns en hockeyrink
med läktare som tar många tusen människor.
Här är varuhusen som skulle kunna försörja en
värld. Här finns fotomöjligheterna, här famil-
jeaktiviteterna, här stranden, här en man som
äter 73 korvar på tio minuter, här är karusel-
lerna, här är parken med en alldeles vit skalle
som sticker upp ur marken. Här är t-shirts och
muggar som det står ”Jag hjärta staden” på. Här
är de tysta hotellrummen, här de stökiga unga
männen, här de stökiga unga kvinnorna. Här är
nattklubbarna, jazzklubbarna, bluesklubbarna,
diskoteken och källarteatrarna.
Och här, här är de döda under ett stort fält.
