Foto:
Sujan Barua, foto: privat
EN NATION KÄMPAR FÖR FRIHET

SUJAN BARUA: Poesi

SUJAN BARUA: Poesi

October 15, 2025

ÖVERSÄTTNING: CARL-JOHAN BACHOFNER

Kalla mig inte stygg 

Utan orsak kallar du mig stygg, mamma,

tror du att jag gör alla styggheter själv?

Jag skulle vilja, mamma, vara en lydig pojke,

vara din ögonsten, leendet i ditt ansikte.

Se dig åka i ett lyckans tåg

som att du förstod mitt sinne.

Hur mycket har jag ändå tänkt att inte gå ut i solen under middagstid,

att inte gå till farliga ställen mot din vilja,

att inte flyga drake från hustaken,

att inte simma i dammens kalla vatten.

Men vet du, det blir mer spännande

med de lekar du förbjudit mig att leka.

Jag vill leka dem mer, 

de lekar du förbjudit mig att leka.

Men säg mig mamma, vem är den riktigt 

stygge…

Jag själv eller dessa mina otyglade viljor?

De liksom binder och drar i mig som om de vore en tråd, 

en tråd som drar mig förbi dina förbud.

Så kalla mig inte stygg mamma, 

för jag rår själv inte över det stygga jag gör.

Cricket

Cricket är ett spel, tar hela dagen,

fullt av överraskningar 

som det bjuds på hela tiden.

Två lag står mot varandra,

slår och kastar, springer fram och tillbaka.

Ibland samlar slagmän rikligt med rundor

så att kastarnas hjärtan börjar slå och bulta.

Å andra sidan jagar kastarna slagmännen,

åh, en syn så mäktig!

De är en kamp mellan lejon och tiger,

ingen kan förutsäga vem som vinner.

Just som kastaren kastar sin bästa boll

vet slagmannen att bemöta dödskastet.

Åh, min gud, se, det är ett bakåtskruvat 

snabbkast!

Och det ändrar alla förutsättningar.

Åh, det är endera en fyra eller sexa…

Domaren visar med handens fingrar och 

pöbeln ryter.

Det är ju så klart en saga om vinnare och 

förlorare

där det glada jublet tillhör segraren

och det förlorande lagets supportrar är 

ruinerade på seger,

som slagna av grymma, råa vindstormar.

Cricket är ett oförutsägbart spel.

Allt som nyss var okej kan plötsligt gå 

oerhört fel.

Bilar i staden 

Fordonen i staden

avger rök, spritter damm… vad synd!

Alla signalhornen gör oljud

På nätterna och på morgonen.

Små och stora bilar,

den ena efter den andra i olika färger,

ibland i kö, ibland på måfå, 

försöker de hysteriskt köra om varandra

Det är inte alls säkert…

Lika farligt som en påse full av ormar.

Om du är tankspridd för en stund

må du råka ut för en dödlig olycka.

När bilens hjul roterar

tillverkas många drömmar,

men vissa krossas i brist på barmhärtighet.

Dhaka är stadens namn.

Fordonen i staden

avger rök, spritter damm… vad synd!

De får någon att fara fram som en pilbågar

men lemlästar andra inpå bara märgen.

Odödliga 21:a februari 

Tjugoförsta februaridagen

Inskriven med röda bokstäver i vår historia.

Bokstäver klädda i guld.

Alla utsmyckade i eld.

Runt modersmålet är en gloria av ära.

Det är den tjugoförsta februari.

Knackar på medvetandets dörr,

lämnar den svarta natten bakom sig.

Står rakryggad med modigt rest huvud

eftersom det är den tjugoförsta februari.

Frihetens trohetsed färgad röd av blod.

Framtiden kommer som en störtflod.

Det högfrekventa signalhornet bryter igenom 

den tusenåriga frågeställningen.

Det är den tjugoförsta februari.

Bangla blir känt världen över

tack vare stoltheten den tjugoförsta.

Den syns tydligt mot evighetens bakgrund.

Den stora tjugoförsta februari.

Vårt hjärtas passion 

Hur många landskap, länder, berg, källor och sjöar finns där ute i världen,

hur många floder och kanaler flyter  under sommaren och monsunen,

men vilket land rör mäktigt upp våra känslor, 

vilket land knackar på vår dörr medan vi är förlorade i förvirrande slummer?

Det är Bangladesh, landet mig så kärt

och utan motstycke i världen med dess skönhet, legender och ära.

Grenarna och bladen i dina skogar ger mig skugga.

Färggranna kullar och källor stänker tillgivenhet och kärlek.

Floder dom flyter med dova dån bär med sig översvämningarnas slam.

Säg mig, hur kan  kalla detta dåligt?

Här blåser luften som tvättats av Bengaliska viken, 

som andas livets passion bärande på sötaste dofter.

Alla människor sjunger samma sång unisont,

alla människor skådar mot en och samma flagga.

Drömmar tecknade denna enda flaggas färger i rött och grönt.

Så håller vi samman i djup kärlek och hopp,

så håller vi samman hand i hand i glädje och sorg.

Så vi säger tillsammans: ”vi älskar dig, åh vårt gyllene bengal!”.

Sujan Barua är en poet och författare från Bangladesh.