UppLitt Magasins två unga skribenter Tom Edling
och Marie-Louise Bahati träffar Region
Uppsalas kulturdirektör Annika Eklund. Hon pratar
om boken Ögonblick (2022) – en dokumen-
tation av vardagar i ”annorlunda tider”.

“Du kan aldrig beskriva med stora abstrakta
begrepp eller ord vad det egentligen var som hände,
utan ju skickligare man är på att hitta det som berör och det som är nära en
människa, ju närmre blir det en själv också.”

‍
Precis i slutet av 2019 började vi i Sverige få
nyheter om att någonting fruktansvärt var på ingång
och endast några måna-der senare hade viruset
spridit sig vitt och brett. Detta ledde till långa år
av svåra tider, mycket slit och många stora beslut,
inte minst för sjukvården och lokalsamhället. Nu
har situationen lugnat ner
sig och det har skapats rum för reflektion. Det är just
det boken “Ögonblick”, med bidrag från hela Region
Uppsala, är till för.

‍
Annika Eklund, kulturdirektör i Uppsala Region,
berättar om bokens skapande och betydelse. Det hela
började med att anställda uppmanades att skicka in
egna bilder och övrigt som de ville dela med sig av för
att ge en bild av erfarenheter under pandemin.

‍
“Det fanns en övervägande del i det som skickats in
som visade på styrka, samarbete och att man tog
sig igenom det tillsammans.” Säger Eklund när hon
berättar om varför man utifrån detta tog initiativet
att skicka ut en förfrågan till alla anställda i Region
Uppsala ifall de skulle vilja bidra till en dokumente-
rande bok.

‍
Resultatet blev en bok bestående av bilder och
uttalanden från alla regionens olika hörn som sätter
känslan av rå solidaritet på papper.

‍
Det finns ca 15.000 anställda i regionen, de flesta
arbetar inom vårdyrken, men Eklund specificerar att
den här boken skulle berätta historier från alla håll av
regionens uppdrag.

‍
“Det här är ingenting som bara ska beskriva hur en
del av verksamheten, till exempel bara sjuksköterskor
eller bara chefer, hade det, utan det ska finnas en
bredd.”

‍
Det var på detta sätt de till exempel fick in en berät-
telse från en tandsköterska som helt bytte bana när
det krävdes och då började arbeta som sjuksköterska,
och därmed gjorde en otrolig insats för samhället.

"Det går ett halvår sen ett år
och då när man tittar i boken så tänker man:
'så här var det!'"

‍

Boken skickades ut till alla 15.000 anställda för att
sprida det goda arbetet som organisationen utfört,
med många positiva reaktioner. Det kom såklart
negativa åsikter om boken också; några kände att
pengarna hade kunnat spenderas bättre än på en do-
kumenterande bok. Eklund förklarar att det är sådant
man får räkna med i en politiskt styrd organisation,
att det inte är mer än rätt att folk ska få framföra sina
åsikter. Sen aktualiserar hon även att man bör tänka
på att allt som hände under pandemin ännu är väldigt
nära i tid för oss, och att boken kanske inte uppfyllt
sitt fullständiga värde ännu.

‍
“Allt som produceras som dokumentation i text och
bild får ju också ett värde om några år.” säger Eklund
om saken. “Det går ett halvår sen ett år och då när
man tittar i boken så tänker man: ”så här var det!”,
eller “var vi tvungna att göra detta?”

‍
Ett exempel på någonting som kan kännas väldigt
långt borta nu är hur vi under en väsentlig tid gick in
genom bakdörren på bussarna. Även det finns doku-
menterat i boken genom bilder med avspärrningstejp
kors och tvärs.

Det som Eklund verkligen sätter stort värde på är
att boken är en icke-dramatiserad framställning av
verkligheten. Hon trycker på hur några få exempel ur,
till exempel en kris som pandemin, kan göra mycket
för att förmedla ett helhetsintryck. “Du kan aldrig
beskriva med stora abstrakta begrepp eller ord vad
det egentligen var som hände, utan ju skickligare man
är på att hitta det som berör och det som är nära en
människa, ju närmre blir det en själv också.”

‍
Det som berör och blir nära en själv i boken “Ögon-
blick” är de svullna ansikten som haft skyddsmask i
tolv timmar, kollegorna som kämpar tillsammans och
de anhöriga till sjuka som får det stöd de förtjänar. I
ett samhälle där det som går dåligt ofta blir det som
visas upp i media vill Eklund och Region Uppsala visa
att det faktiskt var väldigt många människor som
gjorde väldigt mycket bra.

‍
“Allting i samhället blir hur vi väljer att berätta det,
och det bör vi göra på ett bra och professionellt sätt,
på så många sätt vi kan. Där skapar man ett narrativ;
narrativet vi vill skapa kring oss själva och det vi gör,
och vad vi vill förmedla nu men framförallt i framti-
den.”

‍
Bokens narrativ är ett av solidaritet och kämparglöd,
något som bör uppmärksammas och
minnas långt efter slutet på pandemin.

‍