‍

FÖRFATTARE dör. Vänner också. Ibland sammanfaller det. När Carl-Göran Ekerwald lämnade jordelivet för okänd destination på vårvintern, hade vi en dryg månad tidigare besökt honom i Lagga för fika med prat. Nu förlorade vi en vän, som nog var vår mest lärda samtalspartner. Inget samtalsämne var omöjligt för Carl-Göran, men många ledde till såväl skratt som djupare funderingar för alla parter.

Från egenskaper hos olika bilar till konsten att läsa och begrunda Bibeln och Koranen; från glädjen i dans till Guds möjliga och obeskrivbara existens; från det goda kaffet vi just drack till lidandet som bön kunde samtalen röra sig.

Carl-Göran Ekerwald trodde och trodde inte på Gud.

– Man kan inte ha en gudsbild. För Gud är ingenting. Som pausen i musiken, som vinden som vi inte kan se. Bara följderna av den, sa han vid något tillfälle.

Det samtalet vindlade sig vidare från de gamla skrifterna till upplevelser av tillhörighet och näst intill fullständighet i naturen, mer än i kyrkan.

Och i kärleken. Inte minst den till Uppsalaförfattaren Sigrid Kahle, som han levde med flera år, när hans hustru Anna gått bort efter deras långa äktenskap. Ekerwald och Kahle var 80-plussare när de förälskade sig i varandra - och lät mig berätta om deras kärlek i UNT. En ekerwaldsk diktsamling, Sigridiana, blev den varma och humoristiska följden, deras kärlekshistoria i poetisk form. Kanske inte Carl-Göran Ekerwalds främsta litterära verk, men härlig att läsa trots ojämnheter och inkonsekvenser, som man annars inte finner i hans böcker. Åtminstone inte jag.

Ända in i det sista var han en arbetande författare, med nya boktankar efter Fördelen med att bli gammal (2023), där han reflekterar över åldrandet och kallar sig själv Gammal, som vore det ett egennamn.

Min favorit bland hans böcker, hans monografier till trots, är Tabula rasa från 2008. Där har han samlat ihop fragment ur sitt litterära liv, sitt resande liv, sitt liv med möten med människor av alla de slag. Där möter jag den nyfikne, inte alltid politiskt korrekte (”pk” va!) men alltid reflekterande och ifrågasättande mannen och författaren, som i april trots allt avled, 101 år fylld.

‍

‍

Ekerwald är död, men lik förbannat lever han i sina ord. Och i vårt, läsarnas och vännernas, minne.    

‍

Carl-Göran Ekerwald föddes 1923 och växte upp i Offerdal i Jämtland. Bodde sedan 2007 i Lagga, Knivsta. Han blev filosofie magister i humaniora vid Uppsala universitet 1949 och arbetade som ämneslärare och senare rektor i Svenstavik. 1986 blev han filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet och 2008 fick han medaljen Litteris et Artibus av kungen. Han har också fått andra utmärkelser. Ekerwald har givit ut 53 böcker, den senast publicerade ”Fördelen med att bli gammal” utkom 2023

‍

‍

Lena Köster är journalist och författare och har bland annat arbetat 25 år som reporter på Upsala Nya Tidning. Hon har gett ut en rad diktsamlingar och romaner.