Tog en

Kvällspromenad

Bland stjärnor

Planeter och

Månens starka ljus

Jag var så nära

Att själva rymden

Kittlade mitt hår

Blev struken över

Huvudet ner på

Kinden

Av självaste rymden

Glömde för en stund

Min begränsning 

Som människa

‍

-------------------

‍

Här sitter vi

Tillsammans igen

Som så många gånger förut

Du är helt nära

På avstånd

Obegripligt 

Att avståndet för dig

Närmare

Jag sträcker ut mina armar

Fångar och

Fångas

Vi är två i denna bild

Två vänner

Som behöver varandra

Två vänner

Som ser varandra

Som ser allt som sker

I det synliga

I det fördolda

Tacksamheten att någon

Delar mig   sprider sig

Bubblar upp som ett skratt

En glädje från mitt hjärta

Vem är jag att döma mig själv

När du så helhjärtat

Välkomnar hela mig

Sitter tillsammans på två helt 

Skilda platser

Utan avstånd

‍

--------------------

‍

Tårarna från alla

Droppar långsamt ner

In i mig

Droppe efter droppe

I ett sakta tempo

Väl här i min famn

Kan jag se tårarna

Hålla om

För att sedan släppa dom fria

En och en 

Nu i ny skepnad

Flyger dom i väg

För att landa i hjärtan

Runtom på jorden

Tillbaka till källan

Men nu

Som en smekning

‍

-----------------------

Gräver ner händerna

I den mjuka mossan

Den ljuvligt gröna mossan

Doften av skog och kärr

Gör mig yr

Bedövad

Att ligga här omfamnad

Är som att sväva högt bland molnen

Inget kantigt inom synhåll

Inget som skaver

Eller pressar emot

Skvattramens doft

Intar hela mitt väsen

Som en dusch av renande elixir

Kan jag bli renare

Friare

Än så här

Skogen ger mig allt jag behöver

Åter och åter igen

Outtömlig

Varsamt lossar jag mitt grepp

Tar mig upp

Tassar vidare

Doften av mossa

Från varje por

Av min kropp

Doften

Min nya följeslagare

Vill att du alltid vandrar bredvid

‍

----------------------------------------

‍

Kometen

Swishade förbi

Den hjälper mig

Att förstå 

Universums storhet

Med en bana

På 80 000 år

Rör den sig 

Runt jorden

Jag står här

Och ser dig nu

Nu och nu

Men sen möts vi

Inte mer

Rymdens oändlighet

Kom och hälsade på

En tisdagskväll

Kom till mig

Tack vare att jag

Lyfte huvudet 

Mot himlen

Mot dig

Tycker jag växte

Lite grann

Efter vårt möte

--------------------------

Sydde ihop

Molnen på himlen

Med raka enkla 

Stygn

Sydde

Som en ryggrad

Tvärsöver oss alla

En ryggrad

Ovanför vår jord

Stadig och trygg

När allt börjar

Gunga

Och tvivlet kommer

Då ser jag den

Ihopsydda ryggraden

Och vet

Att det finns något som 

Håller kvar

Håller ihop

Håller 

‍

‍

Cici Rettig är poet från Uppsala och och utbildningsansvarig för Studiefrämjandets projekt ”Ohörda ord”.