DRAMATEN presenterade nyligen pjäsen Cox’s Bazar, som handlar om situationen för rohingyaflyktingar och bygger på direktrapporter från världens största flyktingläger, dit människor har flytt från Myanmar till Bangladesh.
Kungliga Teaterns satsning Dramaten.Doc presenterar den nyskrivna texten baserad på intervjuer gjorda av den bangladeshiske författaren och journalisten Debashish Deb i flyktinglägret Cox’s Bazar utanför Dhaka. Premiären om gestaltad läsning ägde rum den 7–8 mars i Dramatenbaren.
Intervjuerna genomfördes på uppdrag av Dramaten under flera besök i lägret under 2025 och har aldrig tidigare publicerats.
I flyktinglägret Cox’s Bazar, beläget i ett av Bangladesh sydöstra distrikt, cirka 400 kilometer från huvudstaden Dhaka, bor över en miljon människor, varav hälften är barn. De flesta är rohingyer som har flytt från Myanmar efter decennier av våld och förföljelser som kulminerade hösten 2017.
Många familjer kan inte återvända hem på ett säkert sätt, och de har ingen laglig rätt att arbeta eller studera i Bangladesh. Flyktingarna i Cox’s Bazar befinner sig därför i ett slags mellanläge.
Sedan 2017 har de fått humanitärt stöd, men under 2024 och 2025 har hjälpen minskat kraftigt. Det har lett till allvarliga problem, bland barn.
Pjäsen handlar inte bara om situationen för flyktingarna i Cox’s Bazar, utan också om deras minnen från hemlandet Myanmar, deras känslor och tankar, deras kamp för att leva vidare samt deras drömmar och utmaningar. Varje dialog öppnar ett fönster för nya frågor. Finns det några svar? Finns det någon ansvarig myndighet i Myanmar eller i det internationella samfundet? Det är en viktig fråga för världen i dag.
Dramatikern och regissören Dmitri Plax har bearbetat pjäsen. Gunnel Fred och Pierre Wilkner medverkade på scenen.
Pjäsen visar också att situationen utgör ett allvarligt hot mot barnens psykiska och fysiska utveckling. Samtidigt finns en oro för folkgruppens identitet och säkerhet i framtiden. Barnen har knappt några platser att leka eller idrotta på, och deras fritid är starkt begränsad. Situationen är svår både för vuxna och barn. De har tid, men ingen verklig frihet att använda den. Villkoren i flyktinglägret är svåra, men de har inga alternativ. Alla dessa aspekter skildras i pjäsen Cox’s Bazar på Dramaten.
Rohingyer, eller rohingyafolket, är ett folk av indoarisk härkomst. Av världens drygt tre miljoner rohingyer levde ungefär hälften fram till nyligen (2017) i den burmesiska delstaten Rakhine. Det finns också betydande grupper som lever som flyktingar, bland annat i Bangladesh. Majoriteten av folkgruppen är muslimer, medan en mindre grupp är hinduer.
I Myanmar lever rohingyerna under hot om våld från militären. I flyktinglägren i Bangladesh kan de överleva, men livet handlar inte bara om att äta och sova. Människor behöver också möjlighet att arbeta, drömma och skapa något meningsfullt. Ett värdigt liv innebär att kunna uppleva saker, arbeta och hoppas på framtiden. Frågan är om dessa möjligheter finns för rohingyerna i dag.
Vad är lösningen? Var är framtiden bättre – i Myanmar eller i Bangladesh? Det finns inga enkla svar. Osäkerheten är stor, både nu och i framtiden.
Hemlandet är ofta den plats där människor vill leva och drömma. Men för rohingyerna är situationen annorlunda. De längtar efter Myanmar och drömmer om att en dag kunna återvända till sitt hemland – tryggt, utan hot och med möjlighet till ett värdigt liv. Det är landet de tvingades lämna 2017.
Rohingyafolket talar språket ruáingga, ett indoariskt språk av nyindoarisk typ. Det påminner om språken chittagong och bengali som talas i närliggande delar av Bangladesh. Folkgruppen kallas Rohingya eftersom det är så namnet på delstaten Rakhine uttalas på deras språk.
Debashish Deb (1966) är bangladeshisk poet, översättare och journalist från Dhaka. Han har publicerat 15 böcker på både bengali och engelska. Som journalist arbetar han för den bangladeshiska nättidningen bdnews24.com.
