Foto:
FRISTAD | GÖTEBORG | BOKENS VÄRLD | NOBELPRIS

Det krig historien glömde

Det krig historien glömde

November 16, 2026
Lukas Gamlén

Lukas Gamlén från Upplitt magasins redaktion skriver om Nobelpristagaren i litteratur 2015 och Göteborgs fristadsförfattare 2006-2008 från Belarus, Svetlana Aleksijevitjs bok "Kriget har inget kvinnligt ansikte".

‍

‍VAD MINNS en människa av ett krig? Slagen, skotten och segrarna – eller kylan, blodet, hungern och den där första natten när man förstod att man kunde dö?

I boken ’Kriget har inget kvinnligt ansikte’ låter den belarusiske nobelprisvinnaren och fristadsförfattaren Svetlana Aleksijevitj kvinnor som tjänstgjorde i Röda armén under andra världskriget komma till tals. Sjuksköterskor, prickskyttar, piloter, signalister och partisaner träder fram, en efter en. Boken bygger på hundratals intervjuer, men läses inte som en traditionell historieskildring. Kvinnornas röster läggs bredvid varandra och bildar något som liknar ett körverk, i krigets spår.

Författaren försöker inte göra kvinnorna till några krigshjältar, likt historien försökt göra med männen. I stället låter hon själva hjälteberättelsen krackelera i sin helhet.

I officiella historien är kriget en berättelse om seger. För kvinnorna som var där är det ofta något mindre och mer konkret: en kropp som fryser, en kamrat som inte reser sig, blod på en uniform. Och när de kommer hem väntar ytterligare en motsägelse. De har varit soldater, men förväntas nu återgå till att vara kvinnor – helst utan spår av det de varit med om.

Det är därför titeln är så träffande. Boken handlar inte om att kvinnor skulle uppleva krig på ett enda, särskilt ”kvinnligt” sätt. Den handlar om vad som händer när erfarenheter som inte passar in i den stora berättelsen ändå måste få finnas. Och finns.

Aleksijevitj skriver med återhållsamhet. Hon behöver inte förklara särskilt mycket, utan ofta räcker det att låta en röst tala färdigt. En detalj kan bära mer än en hel sida historieskrivning. Ett par skor. En fläta som klipps av. Längtan efter tvål. En kärlek som uppstår mitt i allt det fruktansvärda.

Samtidigt är boken inte utan svagheter. Mängden vittnesmål gör att vissa berättelser börjar likna varandra, och läsningen kan stundtals bli tung på ett mer monotont än drabbande sätt. Men också det säger något om kriget: det finns ingen dramatisk kurva som gör erfarenheten begriplig. Våldet upprepar sig. Likaså minnet.

Aleksijevitjs stora bedrift är att hon förändrar frågan om vad en krigsskildring kan vara. Hon skriver inte historien från generalernas utsiktspunkt, utan från människorna – kvinnorna – som burit den i sina kroppar.

Kriget har inget kvinnligt ansikte är mer än en bok om kvinnliga soldater. Det är en bok om minnet – och inte minst hur svårt det är att berätta sanningen, det som aldrig yttrats, när historien redan är nedskriven, talad och presenterad.

fakta

Kriget har inget kvinnligt ansikte

av Svetlana Aleksijevitj

Översättning från ryska Kajsa Öberg Lindsten
Omslag Håkan Liljemärker
Grafisk form & sättning Ola Wallin
Utkom 2012

Ersatz förlag

‍

Lukas Gamlén är journaliststudent och frilansjournalist, bosatt i Göteborg.

‍

‍

Lukas Gamlén