Erik Spelmans från Upplitt magasins redaktion, har samtalat med poeten, översättaren och litteraturkritikern Erik Lindman Mata om allt från skrivprocessen till den musikaliska bakgrunden och litteraturens roll idag.
Med rötter i Venezuela och en uppväxt på Gotland har Lindman Mata utvecklat en säregen litterär röst, och nu utforskar han nya territorier inom poesi och översättning.
Han debuterade 2020 med verket Pur som tilldelades både Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset från Sveriges författarförbund.
Nu är han aktuell med nya projekt, bland annat en nyöversättning av T.S. Eliot och diktsamlingen Mullvadens kärlek till buffeln. Erik är därtill ansvarig utgivare för tidskriften Clarté: en partipolitiskt oberoende tidskrift som sedan 1924 främjar undersökandet av vår tids samhällsinstitutioner, sociala idéer och grundvalar.
ERIKS väg till författarskapet var inte självklar. Som barn drömde han om att bli djurskötare, men snart väcktes ett intresse för språk. “Jag ville bli korrekturläsare, fast jag kallade det för kollektivläsare”, minns han. Det var dock musiken som först fångade hans kreativa intresse. Efter att ha studerat komposition och musik på gymnasiet och högskolan, blev det tydligt att skrivandet skulle ta över.
Kring 2016-2017, växlade Erik över till att skriva text. “Det finns såklart likheter mellan att skriva musik och att skriva text, särskilt i den kreativa processen”. Musiken har inte bara påverkat hans skrivande stil, utan också hans syn på hur texter kan struktureras och upplevas. “En sådan enkel sak som hur pauser fungerar. Jag har tänkt mycket på det både när jag skriver musik och när jag skriver litteratur”, säger Erik.
Den musikaliska bakgrunden märks i Eriks förhållningssätt till sina texter. Han har en klar bild av hur dikterna ska ljuda, men är också medveten om att läsarna kan uppleva dem på olika sätt. “Jag har skrivit en svit som fordrar en viss läsning utifrån mitt perspektiv, men jag tror att många läsare kommer att läsa det på ett annat sätt”, berättar Erik. “Det är ju så att när man får erkännande, oavsett om det är på grund av priser eller omnämnanden i recensioner eller bara att man har blivit accepterad av ett etablerat förlag, så öppnar det mycket dörrar i det litterära ekosystemet”, säger han med hänsyn till debuten, Pur. Erik berättar att den mest kännbara förändringen var att han kunde försörja sig som författare och arbeta inom olika delar av litteraturen på heltid.
Erik nämner flera litterära förebilder som har inspirerat hans författarskap. Friederike Mayröcker och August Strindberg är två namn, bland andra, som återkommer.
Strindbergs syn på det litterära verket som en planta, som växer med sina fel och brister, har format Eriks egen syn på skrivande. “Idén är att verket inte är en diamant som kan slipas i perfektion och arbetas fram till fulländning”, säger han, och betonar vikten av att låta verket utvecklas organiskt.
Ett annat exempel är den danska poeten Mette Moestrup, vars formexperiment ofta bygger på rytm och upprepning. I samlingen Till den vackraste arbetar hon exempelvis med att låta den andra raden återkomma i olika versmått i den tredje, vilket skapar ett maskinliknande flöde.
“Det var bara det mest slående exemplet,” berättar Erik, “Och då hittar hon liksom på då att den andra raden upprepas i olika versmått i den tredje raden.”
.jpg)
För Erik är andras läsningar av texterna viktiga, då de kan ge nya insikter och förbättra verket. “Det kan vara olika men ändå validerande typer av läsningar,” förklarar han, och betonar vikten av att vara öppen för olika perspektiv, från både kollegor och andra, icke-skrivande vänner och bekanta.
Eriks approach till olika genrer är lika flexibel. Han märker att så som han själv skapar, driver det honom att göra olika saker. Erik reflekterar kring att inte har en stil, utan tvärtom skriver flera olika typer av text. Denna mångsidighet gör att han kan utforska olika teman och stilar utan att känna sig begränsad.
Erik har också utvecklat ett mer dynamiskt förhållningssätt till sitt skrivande över tid. Från att initialt ha försökt utgå från en plan och följa en definierad struktur har han börjat se fördelarna med att släppa taget. “Ju mer erfarenhet jag fått, desto mer har jag insett att de mest intressanta sakerna ofta händer när man vågar släppa taget lite.”
När det kommer till att hantera förändringar i skrivprocessen, ser Erik både fördelar och nackdelar. “I början kunde det kännas frustrerande, som att jag tappade kontrollen. Men med tiden har jag lärt mig att se det som en tillgång.” Han betonar vikten av att våga släppa taget om sina ursprungsidéer och låta texten leva sitt eget liv.
Eriks översättningsarbete med den brittiska nobelpristagaren T.S. Eliots dikter har varit särskilt givande och öppnat nya vägar för hans eget skrivande.
”Det är dels så att de senaste decenniernas omfattande T.S. Eliot-forskning ger mig ett rikt material att luta mig mot,” berättar Erik. Han har arbetat med översättningen på flera nivåer. Fyra kvartetter har tidigare bara funnits i fragmentariska översättningar, där Gunnar Ekelöf, Artur Lundkvist och Thomas Warburton var för sig översatt olika delar av verket.
Erik har nu gjort den första kompletta svenska översättningen av detta centrala verk, tillsammans med De ihåliga männen och Eliots landskapsdikter. Han har också skrivit ett introducerande förord till samlingen.
Som utgivare för tidskriften Clarté har Erik därtill en god inblick i samtidslitteraturen. Han förutspår att vi kommer att se mycket litteratur om erfarenheter av krig och trauma, särskilt gällande barn. “Det är ju inte en stiltrend, men jag tror att det kommer att komma, om det är på ett fundamentalt sätt”, säger han. Till unga författare ger han rådet att inte se avslag från förlag som ett misslyckande. “Förlagen är absolut en kvalitetsmarkör, men de är också personer och institutioner med historia”, förklarar han, och betonar att ett nej inte alltid betyder att arbetet är dåligt.
“De större förlagen har ofta en tydlig idé av vad de vill ge ut och att de bygger för framtiden”, tillägger Erik.
Erik delar också sina tekniker för att komma i rätt sinnesstämning för att skriva. Han försöker att skapa en viss rutin kring sitt skrivande, om än han bibehåller viss flexibilitet. “Jag brukar börja med att läsa något inspirerande, ofta poesi, för att komma i rätt stämning”. Mullvadens kärlek till buffeln, representerar ett nytt steg i hans författarskap. Hans utgångspunkt har varit att skriva om arbete och solidaritet, om kamratskap och avstamp i 1900-talets socialistiska folkrörelser. Genom dessa teman hoppas han kunna belysa viktiga sociala frågor och samtidigt utmana läsarens förväntningar.
”Ju mer erfarenhet jag fått, desto mer har jag insett att de mest intressanta sakerna ofta händer när man vågar släppa taget lite”.
Verket, som släpptes våren 2025 via Norstedts/litteratur, syftar till att skapa en rik och engagerande läsupplevelse. “Det är ganska mycket ljud, ganska mycket formella experiment”, säger Erik, och betonar hur dessa element bidrar till verkets unika karaktär. Genom sin översättning av T.S. Eliot, som gavs ut våren 2025 via Modernista förlag, där Fyra kvartetter för första gången presenteras i en komplett svensk översättning, tillsammans med nya tolkningar av De ihåliga männen och Eliots landskapsdikter, fortsätter han att tänja på litteraturens gränser.
I en tid där poesin ofta rör sig i gränslandet mellan det privata och det politiska, är Erik Lindman Matas arbete både lyhört och formexperimentellt.
Erik Spelmans är poet och översättare samt en del av redaktionen för Upplitt magasin.
