SEDAN 36 år firas varje år The Gerard Manley Hopkins International Literature Festival i staden Newbridge nära Dublin på Irland. Poeten Desmond Egan startade festivalen och är ännu dess konstnärlige ledare.

När den svenske konsertpianisten, professor Hans Pålsson från Malmö, ger sin årliga konsert vid invigningen av litteraturfestivalen, torkas en och annan tår i publiken. Särskilt när han tolkar Schubert i sitt intensiva liksom skyddslösa pianospel. Både Egan och jag tar fram näsdukarna.

Vid mitten av 1980-talet tog universitetsläraren Desmond Egan steget ut från universitet, bort från föreläsningar i klassisk grekiska och engelska till ett liv som poet på heltid. Ungefär samtidigt arrangerade han för första gången litteraturfestivalen i poeten Gerard Manley Hopkins namn. Hopkins var engelsk författare och präst, professor i klassisk litteratur i Oxford, men dog som 44-åring i Dublin 1889. Länge sen, kan man tycka, men Hopkins experimenterade med rytmer och satsdelningar och arbetade med obundna strofer, som en av de absoluta pionjärerna inom modern poesi. Det visar den årliga litteraturfestivalen, som lockar litteraturforskare, översättare och poeter från hela världen. 

I somras deltog jag för andra gången i festivalen dels med översättningar av ett urval av Egans dikter, dels med egna dikter originalskrivna på engelska, en av dem där och då. 

Den lilla staden Newbridge i grevskapet Kildare (ca 25000 invånare) präglas starkt av litteraturfestivalen med stora skyltar och banderoller och diktläsningar såväl på bibliotek som i galleriamiljö. Och förstås på en eller annan pub. Föreläsningarna hålls i Newbridge College av såväl masterstudenter som professorer och översättare från såväl (till exempel) Frankrike som Sydkorea, Japan och USA.

I USA har Desmond Egan flera gånger mottagit stora priser och varit inbjuden som föreläsare, liksom han varit i många europeiska och utomeuropeiska länder. För mig är det förstås en ära att för andra gången vara särskilt inbjuden till festivalen. Första gången jag träffade Desmond Egan var 1991. 

Professor Birgit Bramsbäck, specialiserad på irländsk litteratur, presenterade oss 1991, när Egan föreläste på Engelska institutionen vid Uppsala universitet. Hon hade börjat översätta Egans dikter och föreslog att vi skulle ta oss an det arbetet gemensamt. Tyvärr insjuknade Birgit Bramsbäck och gick bort 1995. Jag kunde inte genast ta över arbetet, utan väntade tills jag gått i pension hela 20 år senare. 

Mitt urval av Egans dikter, översatta och tolkade, kom ut i bokform 2019: How lonely the soul/själens obotliga ensamhet.  Desmond Egan och jag hade ”boksläpp” dels på Engelska institutionen vid Stockholms universitet, dels på irländska ambassaden i Stockholm och dels i The English Bookshop i Uppsala hösten 2019. Sedan dess har jag, vid sidan av eget författande, fortsatt översätta Egans nyskrivna dikter, inte med någon förläggare i sikte, bara för att jag (och han) vill och kan. För att dikterna är värda att läsas också i Sverige. Han är både politisk och en lokalsamhällets människo- och naturskildrare.

På 1990-talet vägde poeterna Desmond Egan och Seamus Heany ungefär jämt på den poetiska gungbrädan… Vänner, kollegor och konkurrenter. Hur som helst är det ett lustdrivet och fullständigt oavlönat arbete jag ägnar mig åt i det här sammanhanget. (Dock med visst stöd från Irish Literature in Europe vid publiceringen av förra boken). 

Desmond Egan är 88 år, men vi hoppas på det bästa och planerar redan för nästa sommar, då jag hoppas ha ett nytt bokmanus klart. På kommande sidor presenteras dikter skrivna av Desmond Egan och översatta till svenska. Desmond Egan, född 1936 i Athlone, Irland. Universitetslärare i Engelska, Klassisk grekiska, och latin, men sedan 1980-talet poet på heltid. Startade 1987 The Gerard Manley Hopkins International Literary Festival i Newbridge. Egan har närmare 5 diktsamlingar och essäer publicerade. Hans böcker är översatta till mer än dussinet språk.

‍