Exiliraniern och svenska förläggaren Massood Mafan minns iransk-franske författaren, filmregissören, serieskaparen och målaren Marjane Satrapi (1969 – 2026).
Marjane Satrapi är en av de mest inflytelserika iranska författarna och konstnärerna i vår samtid. Hon blev känd bland serie- och grafisk romanläsare genom den illustrerade självbiografin Persepolis. Som bekant skildrar detta verk hennes barndom och ungdom under den iranska revolutionen 1979 samt det åtta år långa kriget mellan Iran och Irak.
Jag vill lyfta fram några av de faktorer som bidrog till Satrapis framgång:
* Hon är den första, eller åtminstone en av mycket få författare, som har skildrat den iranska revolutionen, Iran–Irak-kriget och den ofrivilliga flykten från hemlandet ur ett barns perspektiv.
* Samtidigt riktade hon boken till en vuxen publik i form av en grafisk roman. Kombinationen av personliga minnen, ett serieformat och enkla svartvita illustrationer gör hennes berättelse lättillgänglig för en bred läsekrets.
* Hon skrev om sina erfarenheter av migration eller ofrivillig exil som barn i Europa och om de kulturella motsättningarna mellan olika samhällen under en tid då barns migration alltmer blev en viktig samhällsfråga i Europa. Därför har kritiker särskilt uppmärksammat verkets förmåga att knyta samman personliga erfarenheter med universella teman och att skapa ömsesidig förståelse mellan olika kulturer.
* Boken utmanar vanliga stereotyper om Iran och framställer iranier inte som politiska symboler utan som mångfacetterade och varierade människor. Kanske är det därför vissa kritiker menar att verket ger västerländska läsare en mer komplex och realistisk bild av Iran och livet under ett religiöst styre.
Med ett enkelt och lättbegripligt språk visar Marjane Satrapi hur politiska omvälvningar påverkar människors vardagsliv, identitet och frihet. Hon har också skildrat sina erfarenheter av exil i Europa och de kulturella skillnaderna mellan olika samhällen ur ett mänskligt, humoristiskt och lättillgängligt perspektiv.
I litteraturhistorien har författare i exil, genom sin förståelse av denna svåra erfarenhet, tillfört nya perspektiv och erfarenheter till världslitteraturens skattkammare. Om vi begränsar oss till de senaste hundra åren kan vi nämna Vladimir Nabokov, Thomas Mann, Bertolt Brecht, James Joyce, Milan Kundera och många latinamerikanska författare som har lämnat efter sig bestående verk och berikat världslitteraturen.
Utan tvekan är Marjane Satrapi, genom skapandet av Persepolis och de anledningar som jag har beskrivit, en av de iranska författare som har tillfört nya dimensioner till världslitteraturen och lämnat ett bestående arv till kommande generationer.
Jag vill avsluta med att framhålla att Marjane Satrapis betydelse sträcker sig långt bortom Persepolis. Under hela sitt yrkesliv har hon försvarat yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Genom sina verk och sina offentliga ställningstaganden har hon konsekvent kritiserat förtryck, censur och politisk extremism.
Efter att protesterna i Iran under parollen ”Kvinna, liv, frihet” tog fart spelade hon en aktiv roll i att sprida kunskap om demonstranternas krav och rikta världens uppmärksamhet mot deras kamp. Därigenom har hon också blivit en av de viktigaste rösterna för konstnärlig frihet och rätten att uttrycka politiska och personliga erfarenheter utan rädsla för censur, trakasserier eller förföljelse.
Må hennes minne hedras.
Marjane Satrapi, född Ebrahimi den 22 november 1969 i Rasht i provinsen Gilan, Iran, död 4 juni 2026 i Paris.
Massood Mafan är exiliranier och grundare till Baran förlag, har tidigare suttit i svenska PEN:s styrelse. Mafan är svensk förläggare för människorättskämpen Narges Mohammadi, Nobels fredspristagare 2023, som är politisk fånge och i dagarna dömts till ytterligare 6 års fängelse i Iran.
