DET BÖRJADE med ett möte mellan Litteraturcentrum och Studiefrämjandet för nästan tio år sedan. I en paus från dagordningen sa Ola Larsmo: ”tänk om det fanns ett pris eller stipendium i Elsie Johanssons namn. Visst vore det kul”. 

Först diskuterade vi vilka andra aktörer i landet eller Uppsala som skulle ha förutsättningar att instifta något sådant pris. Ganska snart blev vi överens om att det kanske var vi. Jag i min dåvarande roll som verksamhetschef på Studiefrämjandet i Uppsala fick i uppdrag att utreda frågan. 

Elsie var också inblandad i aktiviteter som Litteraturcentrum och Studiefrämjandet anordnade och med i referensgrupp som stödjer idel läs och skrivfrämjande arrangemang. Anisur Rahman, verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet etablerade en nära kontakt med Elsie Johansson. Vi ansåg emellertid att det vore bäst att undersöka grundförutsättningarna för ett sådant pris innan Elsie själv involverades, för att se om det överhuvudtaget skulle vara möjligt för oss som folkbildningsorganisation. Det fanns ju frågor av ekonomisk och administrativ art som Studiefrämjandet styrelse på olika möten behövde diskutera. Styrelsen arbetat konstruktivt, som alltid med beslut som är långsiktiga ja närmast ett åtagande för evigt – är det nödvändigt att alla aspekter som utgör dess grundförutsättningar genomlyses. 

Efter den - kan man tycka - långa tid över år, som också innebar många överläggningar med Studiefrämjandet ordförande Sven-Eric Svensson - enades vi om att grundförutsättningarna fanns där. 

Efter en diskussion med Litteraturcentrums styrelse ringde jag till Elsie och berättade om planerna. Sa att vi skulle vara så glada att få skapa ett pris i hennes namn, frågade vad hon tyckte om det, om hon ville låna sitt namn till priset. 

Jag kommer aldrig att glömma den tystnad som följde. Elsie sa till sist. ”Det skulle vara det roligaste i hela mitt liv.” Vi träffades sedan många gånger i ärendet: priset började informellt kallas Elsiepriset. I statuterna/stadgarna för priset ritade vi upp ett regelverk som skulle duga långsiktigt. Vi på Studiefrämjandet och Litteraturcentrum såg priset som en del av och en inspirerande pusselbit i arbete med läs - och skrivfrämjandet aktiviteter i Uppsala län. 

Den stora frågan som Elsie engagerade sig mycket i; vilka kriterier skulle gälla för att bli pristagare. Vi enades förstås om att det skulle vara hög litterär kvalitet, ett författarskap och inte för en enskild bok. 

Elsie tyckte mycket om att priset skapats av en folkbildningsorganisation. Vi la till att arbete i en bildningsorganisation eller ett folkbildande perspektiv skulle vägas positivt. 

Sedan, när jag tänkte att vi var klara sa Elsie ”men det är en sak till: Jag skulle vilja att vi formulerade att priset inte ska gå till någon vars skrivande har varit en självklar del av social miljö och ställning.” Hon menade att det inte skulle formuleras som ett arbetarstipendium. Det finns såklart klasskillnader men det finns också många människor som hamnat i Sverige som flyktingar eller på annat sätt finns i samhällets utkanter resonerade Elsie, ”det behöver inte vara en livsbana precis som min – man kan ha gjort på annat sätt utifrån andra förutsättningar”. Några nepobabies ville hon inte se som pristagare. Vi kallar detta Elsies ställningstagande för att skriva i Elsie Johanssons anda. Inför den första prisutdelningen på litteraturens hus i Uppsala 2021 närvarade förstås Elsie. Hon hade särskilt bjudit in sina förläggare och vänner från Bonniers förlag. Liksom fler släktingar från när och fjärran. Elsie återkom och berättade gärna för människor hur stolt hon var för att fått ett författarpris uppkallat efter sig. Lustigt nog kände vi precis detsamma, denna otroliga möjlighet vi fått av Elsie Johansson att hedra en av Uppsala läns viktigaste författare i modern tid.

Elsie sa till mig för ett par år sedan när hon för första gången inte orkade närvara vid prisutdelningen. ”Du vet att jag tycker det är helt fantastiskt med Elsiepriset, något av det stora som hänt i mitt liv och jag vet att ni kommer att förvalta det väl.” Hon tog tag i mina händer och tittade mig i ögonen, som hon ofta gjorde, när hon poängterar något viktigt. Och visst. 

Studiefrämjandet med hjälp av Litteraturcentrum kommer att vårda priset som den skatt den är - för framtiden.