ELSIE Johansson var en djärv författare, vilket kanske inte så många som tänker på. Hon är ju mest känd för Nancytrilogin, och den är förstås väldigt bra. Samtidigt är hon så mycket mer än en uppländsk Moa Martinson.

Ola Larsmo skulle också vilja lyfta fram hennes sista diktsamling ”Då nu är jag” från 2011 och debutroman ”Kvinnan som mötte en hund” från 1984. 

Den är verkligen djärv till sin form. Elsie tar ut svängarna i skildringen av sånt som är obehagligt. Det gör den extra intressant.

‍

‍

Tidigare publicerat i Upsala Nya Tidning, 

2025-02-16 av Alexander Ekberg & Göran Sterner.