Foto:
ORDS FÖNSTER

Trollkarlen och Döden

Trollkarlen och Döden

Martin Suparno Ekström

Poesi av Martin Suparno Ekström

Trollkarlen och Döden

En trollkarl vandrade längs med livets väg. När han
hade vandrat i sjuttiofyra år kom han fram till en
besynnerlig bro som ledde till en underbar trädgård.
I den trädgården rådde ingen tid och där blomstrade
rosorna i de vackraste av färger och fåglarna sjöng
sånger om evig lycka.


Trollkarlen blev fångad av trädgårdens skönhet och
började genast vandra över bron, men då han kommit
till mitten av bron dök en mystisk skugga upp, en
skugga som hindrade trollkarlen från att fortsätta
vandra. Trollkarlen frågade förvånat: ”Vem är du som
har modet att stoppa mig, vet du inte att jag är en
stor trollkarl?” Och skuggan svarade: ”Jag är Döden.
För att du ska kunna vandra över denna bro måste du
vinna över mig. Du har tre försök på dig.”


”Låt gå!”, utbrast trollkarlen. Och Döden sa: ”Du som
är en skicklig trollkarl som vunnit världens alla priser,
trolla fram en skatt av guld.” Och trollkarlen trollade
utan problem fram en skatt av guld. Men Döden skrat-
tade och sa: ”Hur skulle denna skatt kunna hjälpa dig
över bron? Inga rikedomar i världen kan muta mig!”

Och Döden fortsatte: ”Du, trollkarl, som gjort din
förmåga känd bland många, gör dig till världens mest
berömda.” Och med ens gjorde trollkarlen så att alla
världens hem pryddes med en tavla, som bar troll-
karlens ansikte. Men Döden skakade på huvudet och
sa: ”Hur tror du att denna berömmelse skulle kunna
hjälpa dig över bron? Jag är den mest berömda i hela
världshistorien!”


Därefter sa Döden: ”Trollkarl, du som så många ser
upp till, kan du göra dig till världens mäktigaste och få
människorna att lyda dig?” Och trollkarlen gjorde sig
i en hast större än kejsaren och folk runt om i världen
började avguda honom. Men Döden sa: ”Hur är det
möjligt att all världens makt kan få mig på fall? Den
enda som är mäktigare än mig, är Livet.”


Besviken och trött satte sig trollkarlen ned på bron
och tårar började rinna nedför hans kinder. Och han
grät: ”Jag kommer aldrig att komma till den under-
bara trädgården... Ett helt liv har jag nu levt, men jag
snubblade på mållinjen.” Och allt eftersom trollkar-
lens krafter avtog somnade han stilla in i en dröm.


Men i drömmen hände något märkligt, för Döden gick
honom där till mötes, - och Döden sa: ”Ärade trollkarl,
du har vunnit över mig! Inte kunde dina skatter av
guld hjälpa dig att komma till trädgården. Inte heller
all ära och berömmelse i världen. Och inte heller kun-
de makt över land och rike ta dig över bron. Men en
sak gjorde du rätt: du ödmjukade dig inför Livet, som
är min vän och sträckte dig efter min hand. Och nu
ska jag vägleda dig över slutet av bron, fram till ditt
hjärtas trädgård. Och här ska du få bo tillsammans
med alla dem du älskar.”

Martin Suparno Ekström är poet och musiker boen-
de i Uppsala.