Lucy

‍

Hur länge har du legat fossiliserad i jorden?

Jag gräver upp dig och rör vid ögonhålorna, de trasiga tänderna 

och din käkes leende. 

‍

Din kropp har utstått ändlösa omvandlingar 

och ändå överlevt existensens obestridliga likbål. 

‍

Jag har levt i tusen år, 

men är fortfarande vid liv för att röra din haka. 

Jag ser på gräs, fåglar och stjärnstoff på flykt. 

Till vilken nytta ska jag kunna 

våra förfäders namn, identiteter och ursprung. 

‍

Homo erectus – 

gläds åt att jag fortfarande är vid liv

med mitt sårade hjärta. 

‍

Den unga flickan sover invid ditt skelett.

Är hon vår dotter, Lucy?

‍

‍

Middagstid och duvor

‍

Middagstid är som en duva, 

kuttrar i dalar och på fält 

genomkorsade av åar.

Löv som faller från banjanträdet 

skriker och gormar när de faller till sin död.

Som unga träd 

lyfter de huvudena uppåt och vidare.

Men många jäkla killar 

skulle rycka upp dem utan vidare.

När haninsekten 

finner en honinsekt 

i ett ihåligt träd

strömmar en glädje till 

mellan dem.

På håll ska vi se på 

och tänka hur ensamma vi är.

Fält genomkorsade av åar 

är nu tomma och kala. 

Kanske var den första mänskliga livmodern 

fylld av moln och explosioner. 

‍

‍

Översatt från bengali till engelska av Jewel Mazhar, och från engelska till svenska av Matilda Södergran.