FRISTADSPROGRAMMET ICORN erbjuder skydd åt förföljda författare och konstnärer, men är inte nödvändigtvis byggt för vad som händer efteråt. När den tillfälliga fristaden upphör kvarstår ofta en osäker situation kring uppehållstillstånd och framtid. Detta är även fallet för Hêlan Çiya, fristadskonstnär i Malmö mellan 2023-2025.
På tredje våningen i Malmö stadsbibliotek faller dagsljuset in genom de stora fönstren med utsikt över en park. Ett stilla lugn vilar över läsesalen. Tystnaden bryts bara av sidor som vänds och besökare som sakta rör sig mellan bokhyllorna. Intill hyllan med kurdisk litteratur sitter Hêlan Çiya, tidigare fristadskonstnär, och skriver på sin dator. Just här brukar hon tillbringa större delen av sina arbetsdagar till att formulera sina tankar.
Hêlan Çiya är en irakisk-kurdisk journalist, författare och kvinnorättsaktivist. Hennes arbete rör sig mellan ekofeminism, kritik av hederskultur samt politiska och religiösa maktstrukturer.
– Jag brinner för en rättvisare värld. Mitt hjärta klappar för att ge röst åt de tysta och att bryta ner de murar som religion, kultur och politik har byggt runt individens frihet. Särskilt kvinnans, berättar Helan Çiya.
Hêlan Çiya kom till Sverige 2023 som Malmös fristadsförfattare via ICORN. Situationen i hennes hemland var så pass svår att hon inte hade alternativet att stanna kvar. Hon beskriver Irak som en plats där friheten kvävs av en hycklande samverkan mellan religion, kultur och politik. Men trots avsaknad av skyddsnät vägrade hon att tystas.
– Jag stod ensam mot systemet. Min familj var emot mig, politiken var emot mig, samhället var emot mig. Ingen supportade mig. Tillslut var jag tvungen att bestämma om jag skulle dö eller överleva, berättar Hêlan Çiya.
Hon kallar sig själv den fria kvinnans röst, formad av hundratals kvinnors erfarenheter och smärta. Sedan 2008 har Hêlan Çiya varit aktiv på sociala medier och deltagit i demonstrationer mot förtrycket i Irak. Men att som kvinna öppet kräva sina rättigheter har inneburit stora risker och utmaningar.
– Det var en jättesvår tid. Min pappa lät mig inte gå utanför mitt rum så det enda jag gjorde var att läsa och skriva, förklarar hon.
Genom vänner på Facebook lyckades hon publicera sin första artikel 2016 under ett annat namn än sitt eget. Och under fyra års tid fortsatte hon att publicera artiklar på internet anonymt. Men så småningom skulle det avslöjas.
– Politiker publicerade på sociala medier att Hêlan Çiya var medlem i terroristgruppen PKK, vilket inte stämmer. Fem av mina vänner fördes till förhör av polis och min bästa vän blev satt i fängelse, berättar hon.
Successivt började hon utsättas för allvarligare hot och våld på grund av hennes texters innehåll. Hennes dåvarande man och familj gjorde ingenting för att hjälpa henne. De delade inte hennes värderingar och åsikter.
Det var en vän till Hêlan Çiya som sa att hon behövde lämna landet för sin egen säkehet och tipsade om ICORN. Hêlan Çiya accepterades följaktligen av fristadsprogrammet och anlände till Sverige utan att kunna varken engelska eller svenska. Hon beskriver hur fristaden blev hennes totala räddning.
– ICORN gav mig en ny och trygg miljö där jag kunde andas ut. Det har varit avgörande för att jag ska kunna fortsätta vara den röst jag är idag.
Hon har ägnat sina två år som fristadsförfattare att lära sig svenska och att blanda annat skriva en bok.
Men tiden efter fristaden har varit kämpig. Den 31 mars 2026 avslog Migrationsverket hennes ansökan om förlängt fristadsförfattarskap. Hon berättar hur osäkerheten kring uppehållstillståndet nu upptar all tankeverksamhet och tär på hennes kreativitet.
Liz Mashova, kommunikations- och informationssamordnare på ICORN, förklarar i ett mejl hur det ”i ett allt mer restriktivt globalt klimat för yttrandefrihet, kombinerat med hårdare migrations- och uppehållspolitik i många länder, kan vara både komplicerat och tidskrävande att säkra en långsiktig vistelse. Dessutom möter många residenter utmaningar som är vanliga för frilansande författare och journalister, såsom att säkra en stabil inkomst, behålla sin befintliga publik och bygga upp nya målgrupper.”
Hêlan Çiya jobbar just som frilansande journalist och har publicerat ett antal artiklar, bland annat i Sydsvenskan. Men för att tilldelas arbetstillstånd i Sverige krävs det att den sökande uppnår en månatlig inkomst på minst 90% av den svenska medianlönen, enligt Migrationsverkets hemsida.
– Det är väldigt svårt. Redan som svensk är det svårt att jobba frilans för att betala hyra, säger Hêlan Çiya.
Ola Larsmo, tidigare ordförande för svenska PEN (2009-2017) och styrelseledamot i internationella PEN (2018-2024), kommenterar problematiken med eftertiden för fristadsförfattare.
”Det är viktigt att man från början, när man tar emot en ICORN-stipendiat, börjar bygga en ”landningsbana”. Två år går fort. Efter två år har kommunen inte längre hela ansvaret – men att förbereda hur man går vidare efter tiden löpt ut är en viktig planeringsinsats som kommunen och ICORN-gästen gör mycket klokt i att diskutera från dag ett. Då blir vistelsen just en
förberedelsetid som man väl behöver, ett andrum när man kan koncentrera sig på sitt skrivande. Och kommunen arbetar upp viktiga kunskaper inför framtiden.”
Jasmina Dizdarevic Cordero, enhetschef dokumentation och yttrandefrihet för Malmö stad, berättar att arbetet för fristadsgästen börjar redan innan personen anlänt.
”Vi försöker tidigt skapa kontakter med relevanta nätverk, kulturinstitutioner och yrkesverksamma inom konstnärens eller författarens verksamhetsområde. Vi arbetar också med att ge en förståelse för det svenska samhället, arbetslivet och de regelverk som påverkar möjligheterna att fortsätta verka efter fristadsperioden. För de gäster som överväger att stanna i Sverige efter programmets slut erbjuder vi vägledning kring exempelvis egenföretagande, professionella nätverk och de krav som ställs för att kunna försörja sig genom sin konstnärliga verksamhet.”
Jasmina Dizdarevic Cordero förklarar vidare att Malmö kommun framgent ska utveckla ett bättre erfarenhetsutbyte mellan tidigare och nuvarande fristadsgäster, eftersom att det där finns värdefull kunskap att dela angående denna process.
Men Hêlan Çiya är frustrerad och ledsen över vad som har hänt.
– Jag blev inbjuden till Sverige för att skyddas och nu när jag har publicerat i min fria röst ska jag plockas bort. Det är tungt. Jag kommer från ett land där jag som kurd saknade stat och identitet, och nu lever jag med samma rädsla här.
Helan har överklagat Migrationsverkets beslut. Om det trots nekas igen kommer Helan ansöka för asyl, men det ser hon inte ljust på.
– Jag tror inte att jag kommer få ett positivt beslut. Nu när jag kanske ska utvisas funderar jag på mina tidigare beslut. Det är jättesvårt.
”Generellt sett kan de flesta författare och journalister inte återvända till sina hemländer, med tanke på de omständigheter som fick dem att söka skydd. Många som söker stöd från ICORN har redan uttömt andra möjligheter i sina hemländer och dragit slutsatsen att omlokalisering är de enda hållbara lösningarna”, skriver Liz Mashova.
För framtiden har Hêlan Çiya ambitionen att fortsätta skriva och nå ut till en bredare publik, även då på svenska. Hon vill fortsätta främja mänskliga rättigheter och framförallt fördjupa sig inom ekofeminism.
– Jag älskar Sverige och jag ska kämpa för Sverige som mitt hemland. Sverige har gett mig ett liv. Om jag hade varit kvar i Kurdistan skulle jag kanske ligga i en grav. För mig är pennan ett verktyg för att utmana de strukturer som håller människor tillbaka. Mitt mål är att trots alla hinder förbli en orädd röst som kämpar för förändring, oavsett var i världen.
Aron Berglund är översättare, skribent och studerar journalistik vid Lunds universitet. Han är en del av Upplitt magasins redaktion.
