ÖVERSÄTTNING: ABDUSHUKUR MUHAMMET QUMTUR & FLORA QUMTUR
Kom till mig...
Kom ensam.
Jag vill inte ha något annat!
Låt dina tomma händer röra sig i luften.
Följ inte andras fotspår,
låt dina fötter finna sina egna spår.
Om du kommer längs stranden
behöver du inte stampa av
dina fötter i sanden.
Eftersom sanden inte följer dig till
nästa fotspår.
Den gillar att vara kvar där den hör hemma.
Gör revolt mot dem
som skiljer dig från dig själv.
Våga slå sönder din mobiltelefon,
bry dig inte om priset.
Människans beroende av materiella objekt
alienerar människan från sig själv.
Stäng den åtminstone och
lägg den åt sidan för en stund.
Befria dina öron från ljuden runtom.
Öppna och kasta din klocka så långt bort du kan.
Om du kommer längs stranden
ge den till vågorna
som tar den till djupet.
Om du kommer direkt från hemmet
ta inte med dig något extra.
Låt allt stanna där det är och vänta på dig.
Fängsla inte din existens i en tom ram.
jag väntar inte på dig med tiden.
Kom till mig på egen hand bara själv
Låt dina befriade händer röra sig i luften
Hämta dig själv bara!
Med hopp om att du inte blir förvirrad
och tar av i fel riktning.
(Från En klunk frihet)
Sinnet ser riskerna och låter dig veta
graden av hot.
Ibland står kunskapen i vägen för modet
och skapar rädsla.
Modet behöver viljans kraft,
att övervinna rädslan.
Att vara modig är i första hand
att du ser din inre styrka
och vad du kan uppnå med den.
Att vara modig kräver mod att säga nej,
att våga tjäna det som är viktigast i livet
Du blir en fri kvinna endast när du blir
fri från din rädsla.
(Från Mer än människa)
Höstmorgon och det faller ett vitt duggregn.
Jag vill bara stiga av bussen och förenas
med regnet.
Nästa hållplats stiger jag av
och jag märker att mina gamla trasiga skor
inte tål det myckna vattnet på gatan.
Jag blir fånge mellan mina känslor och förnuft.
(Från Mer än människa)
Jag längtar efter mig själv.
Jag vill söka efter mig själv,
men tiden låter mig inte göra det.
Jag vet inte var jag befinner mig.
Fånge i tidens händer.
Som rullar mig runt, tjugofyra timmar
om dygnet.
Jag känner mig som en delad varelse
på begäran av de andra.
För att vara en hel människa
måste jag hitta mig själv.
För att göra det måste
jag befria mig från tidens fångenskap.
(Från Mer än människa)
En del ser bara negativa egenskaper hos mig.
Jag undrar hur man kan vara så förblindad
av hat.
Andra ser bara positiva egenskaper hos mig.
Jag undrar hur man kan vara så förblindad
av kärlek.
När jag ser på mig själv med deras ögon,
tycker jag synd om mig själv.
Jag måste vara mig själv och se på mig själv
med mina ögon.
(Från Mer än människan)
Jag vill springa från främlingarna runt mig.
Jag steg på tåget och klev av på sista stationen.
Jag passade inte in där.
Jag tittade mig omkring och fann att alla främlingar hade följt med mig.
Jag var ensam men de var många.
Jag kände att jag inget hade att göra där,
men de kände sig hemma.
De mörka främlingarna hade bosatt sig i mitt inre källarrum.
Eluca Atali (1966) från Neftchala, Azerbajdzjan, är poet, författare och medlem i flera internationella författarorganisationer, däribland PEN International. Hon har gett ut över 50 böcker, översatta till flera språk. I centrum för hennes verk står filosofiska idéer inspirerade av Asif Ata.
