LÅNGT före det moderna statskonceptets uppkomst straffades människor för sina tankar och ord. Det gällde inte bara historiska figurer som Sokrates eller Galileo, utan också den stora massan. Drivkraften bakom detta är viljan till maktutövande och kontroll. För att behålla makten finns det ett behov av att kontrollera människor – deras uttryck, tankar och åsikter.
Ett annat verktyg för kontroll är att så rädsla och skapa osäkerhet. Rädslan och oron tvingar människor att acceptera censur, och i förlängningen att censurera sig själva. Annars måste de möta konsekvenser som att bli avskedad, fängslad, dödad eller tvingad i exil. Mönstret och bilden är klassiska. Tiden går, men orsakerna är desamma. Straffen blir hårdare.
Retoriken är omfattande. Men är läget verkligen så bra som vi önskar och som ofta framställs som målsättning i officiella sammanhang? Nedan följer två problematiserande exempel.
Liksom Svenska PEN är vi, och många andra, djupt oroade över att Lunds kommun planerar att i förtid avsluta sitt avtal med den nuvarande fristadsförfattaren med hänvisning till att hennes åsikter bryter – inte mot lagar – utan mot ”värderingar”.
Sedan 2006 har över 90 fristadskonstnärer kunnat verka fritt genom de svenska fristäderna. Nu har Lund satt ett frågetecken kring denna tradition, som har varit ett gemensamt framsteg för att främja det fria ordet. Liksom ICORN:s chef Helge Lunde beklagar vi Lunds kulturnämnds förslag att kommunen ska bryta med fristadsförfattaren Bissan Edwan.
Behövs inte Lund som fristad när kommunen aspirerar på att bli en UNESCO-litteraturstad? Vi hoppas att det politiska styret i Lund omvärderar sitt beslut, så att man inte skadar yttrandefriheten eller Lunds ambitioner som litterär stad.
Nästa exempel är ännu mer oroande. Nyligen nekade det danska Migrationsverket Köpenhamns bengaliska fristadsförfattare Murshida Zaman och hennes man Reasat Hasan asyl och permanent uppehållstillstånd. Därefter överklagade de besluten till Migrationsdomstolen i Köpenhamn. Inte heller där fick fristadsparet något positivt besked.
Konsekvensen är att de nu hotas av utvisning när som helst.
Se på de motstridiga budskapen i ett och samma land. Å ena sidan bjuder en lokal myndighet, som Köpenhamns kommun, in en konstnär som stadens fristadsgäst för att skydda hennes liv och erbjuda en säker miljö för hennes kreativa arbete. Å andra sidan hotar statens migrationsmyndighet samma gäst med utvisning.
Vad kan vi säga? Sover de danska medierna? Sover de danska politikerna? Vad är det egentligen man vill uppnå?
Låt mig berätta om våra tankar och idéer kring fristadsprogrammet. Under hela arbetet med Upplitt magasin, liksom med Litteraturcentrum sedan 2011, har idén om att vara en litterär ”fristad” stått i centrum. Vi stärker nu tidskriftens roll som plattform för fristadsförfattare, samtidigt som de strukturer som ska garantera deras frihet prövas på djupet.
Många frågor är relevanta: Vad är en fristad? Vad gör fristadsgästerna? Vad händer efter att fristadsperioden är avslutad? Vilka villkor och utmaningar finns för fristadsprogrammet och för fristadsstipendiaterna? Varför ska skattemedel läggas på fristadsprogram? Vad uppnår vi genom dessa program? Hur ser framtiden ut för fristadsprogrammet och för fristadskonstnärerna?
Mot denna bakgrund kommer tidskriften framöver huvudsakligen att bli en plattform – både i tryckt och digital form – för fristadsstipendiater, både nuvarande och tidigare. Samtidigt välkomnar vi, liksom tidigare, andra bidrag. Detta är ett försök att integrera nya och etablerade röster från olika bakgrunder, utifrån ett grundmurat interkulturellt perspektiv.
I detta nummer har vi samlat texter om fristadssystemet samt bidrag från flera fristadsförfattare. Poeten och journalisten Lena Köster intervjuar ICORN:s ordförande Annika Strömberg, och från Upplitt magasins redaktion har Aron Berglund samtalat med Murshida Zaman och Danska PEN:s generalsekreterare Mille Rode om Murshidas situation. Vi får även ta del av Svenska PEN:s ordförande Kerstin Almegårds tankar om Lunds kommuns beslut kring fristadskonceptet. Slutligen välkomnar och gratulerar vi Klas Grinell i hans nya roll som Sveriges nationella koordinator för fristadsprogrammet.
Vi presenterar även nyskrivna noveller av ett trettiotal studenter från ett tjugotal universitet. De unga författarna deltog i en svenskakurs som heter ”Sverige på distans”, i regi av Studiefrämjandet med stöd från Svenska institutet. Numret innehåller också andra regelbundna sektioner som tidigare.
Hela konceptet för detta nummer vill vi formulera som ”Fristaden och orden utan gränser”. Det är vår vision, och vår dröm.
Anisur Rahman är redaktör och ansvarig utgivare för Upplitt magasin.
