8 AUGUSTI: Kära dagbok! Jag heter Karin, jag är 36 år och lärare, bor ensam i en lägenhet i Göteborg. På tal om kärlek – jag kan aldrig hitta rätt tjej för mig.

25 augusti: Skolan har börjat, och idag fick jag blommor på jobbet från Astrid i blomsteraffären! Jag blev helt förvirrad när hon kom in i klassrummet. Vi såg varandra i ögonen, jag kände fjärilar i magen. Klockan ringde, hon tittade på mig och frågade om vi kunde gå ut och ta en öl. 

2 september: Kära dagbok, jag har varit upptagen med Astrid hela tiden! Första dejten gick jättebra. Hon hade med sig en bukett med gula blommor och vi kysstes.

22 september: För tio dagar sedan frågade jag henne om hon ville bli min flickvän. Ibland beter Astrid sig på ett konstigt sätt. Jag har insett att vi är i stort sett lika i allt, vi har samma hobbyer, samma favoritfilmer, vi gillar samma mat. Men ibland verkar det som att hon försöker vara som jag. Till exempel när jag frågade om hennes favoritfärg så sa hon svart och jag sa gul. Och på en gång sa hon att hennes favoritfärg också var gul.

28 september: Jag börjar tvivla på henne och ibland vet jag inte om hon ljuger för mig. Men när jag ser henne och vi ser varandra i ögonen tror jag att det kanske bara är i mitt huvud.

8 oktober: Astrid berättade att något hade hänt i hennes lägenhet och frågade om hon kunde bo hos mig. Hon berättade inte exakt vad som hade hänt, det lät som om hon inte ville säga sanningen.

11 oktober: Jag vill ta reda på vad som egentligen hände eftersom jag är så trött på alla hemligheter! Varje gång måste vi äta det hon vill och göra det hon vill. Nu vill jag veta vad som var fel i hennes lägenhet och det verkliga skälet till varför hon flyttade hit till mig.

15 oktober: Kära da … 

Del av polisrapporten: “Den 15 oktober fick polisen ett samtal från en kvinna, Karin Eriksson, 36 år gammal. Hon lät panikslagen och upprepade flera gånger: ”Jag menade det inte, det var en olyckshändelse …”

… När polisen anlände till olycksplatsen fanns det ingen i lägenheten förutom Karin Eriksson, en kniv och en stor blodpöl bredvid henne.

När Karin Eriksson återfick fattningen berättade hon följande: ”På senare tid har jag och min flickvän Astrid haft problem i vår relation. Vi har bråkat mycket, och jag har länge haft någon sorts obehaglig känsla. Till slut bestämde jag mig för att jag inte längre ville acceptera situationen och hotade med att lämna henne. Då började hon säga hemska saker, som att hon aldrig skulle släppa mig och att jag tillhörde henne. Sedan attackerade hon mig och försökte hålla fast mig. Skräckslagen sprang jag ut i köket och fick tag på en kniv. Hon störtade mot mig med ett maniskt leende och sa att jag inte fick gå. Hon började slå mig, och av rädsla och smärta slöt jag ögonen och började svinga kniven. Hon skrek till och föll till golvet. Jag ville inte döda henne, det bara hände, så jag ringde polisen omedelbart. Och när jag kom tillbaka var hon borta …”

Kvinnan som nämns i Karin Erikssons berättelse har identifierats som Astrid Lundberg, 38 år gammal. Vid en husrannsakan i hennes bostad påträffades en mapp med cirka 10 000 fotografier av Karin Eriksson, tagna under de senaste tre åren, samt en dagbok som med stor sannolikhet förts av Astrid själv. I dagboken redogörs både för Karin Erikssons dagliga aktiviteter och för Astrid Lundbergs planer. Bland annat framkommer att hon medvetet ljugit om problem med sin bostad för att kunna komma närmare Karin Eriksson. För närvarande är Astrid Lundbergs vistelseort okänd för polisen, en aktiv sökinsats pågår. Karin Eriksson har under tiden förts till en säker plats i väntan på vidare utredning.”

20 oktober: De tog dig från mig. De hjärntvättade dig. Men var inte rädd, min älskling. Jag hittar dig om och om igen. Nu tittar jag bara på dig genom fönstret. Du ser mig inte. Snart är du där du måste vara. Hos mig. Vänta på mig. Jag kommer, min älskade Karin.

‍