MEHMET Kurtoğlu föddes 1969 i Urfa. Han är utbildad från Anadolu-universitetet inom samhällsvetenskap och företagsekonomi. Hans författarskap innehåller poesi, essä, kritik, biografi, dokumentär, roman och teater. Han har deltagit i de internationella poesifestivalerna för turkiska som anordnades 2005 i Krim, 2015 i Kazan, 2019 i Edirne, (Gumuljine i Grekland) och (Kırcaali i Bulgarien), 2022 i Istanbul samt 30 år senare i Bursa. För sin bok "Eski Dünyaya Seyahat", som handlar om Syrien, Jordanien och Egypten, tilldelades han 2014 Turkiets författarförbunds pris i kategorin reseskildringar, och 2018 fick han ESKADER:s pris som årets författare i kategorin stadsskildringar för sin bok "Ezelden Urfa".

Abdülşükur Qumtur: Vilken roll spelar Turkiets författarförbund i Turkiet?

Mehmet Kurtoğlu: Turkiets författarförbund är en civilsamhällesorganisation som sedan starten 1978 har haft en avgörande och viktig roll i Turkiets konst- och litteraturliv. Genom sina poesifestivaler, paneldiskussioner, symposier, workshops, minnes- och firandedagar samt publikationer håller man kultur- och litteraturlivet levande. Dessutom belönar den varje år författare och konstnärer genom att dela ut priser till anmärkningsvärda verk inom kultur-, konst- och litteraturvärlden, vilket riktar uppmärksamheten mot verken. Dessa priser som delas ut inom kultur- och konstområdet har stor betydelse för kultur-, litteratur- och konstlivet. Dessutom har man sedan 1978 hedrat vår nationalskald Mehmet Akif Ersoy på hans födelsedag och dödsdag samt den 12 mars, dagen då vår nationalsång antogs.

Abdülşükur Qumtur: Hur många medlemmar har Turkiets författarförbund?

Mehmet Kurtoğlu: Vi har avdelningar i sexton provinser och representanter i sjutton provinser i Turkiet. Antalet medlemmar varierar beroende på nya medlemmar och avlidna medlemmar. Vi har ungefär två tusen medlemmar. Naturligtvis kan detta antal öka eller minska.

Abdülşükur Qumtur: Hur väljer Turkiets författarförbund sina medlemmar?

Mehmet Kurtoğlu: Enligt vår förenings stadgar måste man ha gett ut minst en bok eller ha skrivit för en tidning eller tidskrift i minst tre år. Dessutom har vi många universitetslärare bland våra medlemmar.

Abdülşükur Qumtur: Vad krävs för att bli medlem i Turkiets författarförbund?

Mehmet Kurtoğlu: Man måste vara medborgare i Republiken Turkiet och ha skrivit ett verk. Dessutom måste man uppfylla de villkor som anges i TYB:s stadgar.

Abdülşükur Qumtur: Hur ser situationen ut när det gäller yttrandefriheten i Turkiet?

Mehmet Kurtoğlu: Turkiet är en demokratisk republik. Det finns inga förbud när det gäller yttrandefrihet. Alla idéer och tankar kan diskuteras och debatteras. Våra lagar är i linje med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och EU. Idag kan författare och intellektuella fritt uttrycka sina åsikter. Alla typer av publikationer ges ut.

Abdülşükur Qumtur: Påverkas er författarförening av partipolitiken när makten byter händer i regeringen?

Mehmet Kurtoğlu: Turkiska författarförbundet har inga kopplingar till något politiskt parti. Det är en helt civil organisation. Det är en förening som består av författare, poeter, forskare och konstnärer. Sedan 1978 har den fortsatt sin verksamhet med en civil hållning och har nått fram till idag. TYB:s politik är att tjäna det turkiska kultur- och konstlivet, skydda författares, poeters, forskares och intellektuellas rättigheter samt möjliggöra deras samverkan…

Abdülşükur Qumtur: Hur är det att leva som författare i Turkiet? Vilka är svårigheterna? Vilka är möjligheterna?

Mehmet Kurtoğlu: I Turkiet bedriver författare och poeter detta som ett andra jobb, eller snarare som en konstnärlig verksamhet, en hobby. Många författare och poeter försörjer sig som statstjänstemän eller genom andra yrken. I Turkiet finns det knappt fler än en handfull författare och poeter som lever på sina royalties, bortsett från journalister. Författarskapet och poesin har givetvis en viss status och tyngd. Men det är väldigt få som lever på sina royalties. Enligt min mening är det svåra med författarskapet i Turkiet att de betraktar det som en konstnärlig verksamhet, en hobby, eller snarare ett extrajobb. Jag tror dock att om författare och poeter, precis som idrottare och musiker, kunde tjäna stora pengar på upphovsrätt, skulle de skapa större verk. För en konstnär kan bara skapa stora konstverk i ett rikt och välmående samhälle.

Abdülşükur Qumtur: Vad skriver du just nu? Vad är ditt framtida skrivprojekt?

Mehmet Kurtoğlu: Just nu försöker jag skriva en biografi om Mehmet Avni Özbek, en mästare inom turkisk folkmusik. Samtidigt snurrar det några romaner i mitt huvud som jag har planerat men ännu inte börjat skriva. Jag vill skriva och färdigställa dessa romaner när jag har mer tid. Jag förbereder utökade andra upplagor av mina tidigare publicerade böcker. 

Som ni vet är jag dessutom chefredaktör för tidskriften Edebiyat Ortamı. Tidskriften tar mycket av min tid i anspråk. Men det gläder mig att varje nummer väcker stort intresse.

‍

‍

Abdülşükur Qumtur: Hur fungerar de litterära relationerna mellan Turkiet och andra länder?

Mehmet Kurtoğlu: Turkiet har under de senaste femton till tjugo åren börjat bygga upp starka relationer med utländsk litteratur. Man har särskilt skapat starka band genom kultur och litteratur med Balkan och Turkistan (Centralasien). Översättningar och bearbetningar har gjorts från dessa områden till turkiska och från Turkiet till dessa områden. Dessutom har turkiska klassiker översatts till främmande språk genom kulturministeriet. Många av våra klassiska författare har börjat bli kända och lästa utomlands. 

Mehmet Kurtoğlu: Som ni vet var det tidigare så att när man talade om turkiska författare kände man bara till Nazım Hikmet, Aziz Nesin och Yaşar Kemal. Men idag läses många av våra författare och poeter utomlands, från Mehmet Akif till Necip Fazıl, från Ahmet Hamdi Tanpınar till Orhan Pamuk. 

Här vill jag understryka en sak. När Orhan Pamuk fick Nobelpriset sa han: "Min mästare var Ahmet Hamdi Tanpınar." Detta väckte intresse för Tanpınar. Därefter gjordes översättningar av Tanpınar. Orhan Pamuks Nobelpris har lett till att uppmärksamheten riktats mot turkisk litteratur. Turkisk litteratur har nu öppnat sig för världen.

Abdülşükur Qumtur: Hur och när bestämde ni er för att bli författare?

Mehmet Kurtoğlu: Jag började älska poesi när jag läste Necip Fazıls "Çile". Hans dikter, skrivna med en mystisk, metafysisk rysning, lockar alla som kämpar med existentiella kval. Att hans dikter kom in i mitt liv fick mig att älska poesi. Precis som alla andra började jag skriva med poesi. Men det som fick mig att börja skriva poesi var en dikthäfte som tillhörde en äldre poet. 

När jag såg den tänkte jag: "Kan jag också skriva poesi? Kommer jag också att få en sådan anteckningsbok där jag kan skriva mina dikter?" Jag började skriva poesi. Jag var redan en ivrig läsare. Mitt läsande och skrivande ledde mig till poesi och skrivande. Jag skrev min första dikt 1979. Min första dikt, min första novell och min första berättelse publicerades 1986 i en nationell tidning.

Abdülşükur Qumtur: Hur fungerar översättningsbranschen i Turkiet?

Mehmet Kurtoğlu: I Turkiet publiceras fler översatta böcker än originalverk. Såvitt jag vet är andelen originalverk 83 procent och översatta böcker 17 procent i Tyskland. I Turkiet ligger andelen översatta böcker från främmande språk på omkring trettio till fyrtio procent. 

För översättning är detta en mycket stor siffra, tycker jag. Eftersom översättningarna nästan närmar sig originalverken… I detta sammanhang har utgivningen av översatta böcker en viktig plats i Turkiet. En del av dessa översatta böcker är akademiska och vetenskapliga. En stor del är, såvitt jag vet, översättningar av västerländska klassiker. Översättningen av turkiska författare till främmande språk är dock ganska svag. Under de senaste åren har översättningar från turkiska till främmande språk fått större betydelse. Jag anser att detta bör utvidgas och öka.

Abdülşükur Qumtur: Hur uppmuntrar ni läsning och skrivande?

Mehmet Kurtoğlu: I turkiska- och litteraturlektionerna läses urval ur turkiska och västerländska klassiker. Dessutom uppmuntrar lärarna eleverna att läsa dessa klassiker utanför lektionerna. De ger till och med läxor för att se till att eleverna får en vana att läsa böcker. TYB:s grundare och hedersordförande, den avlidne D. Mehmet Doğan, startade för många år sedan lektioner under namnet "Författarskolan" inom Turkiets författarförbund. De författarskolor som han startade har idag blivit ganska utbredda, och i många av våra provinser erbjuder TYB och andra civilsamhällesorganisationer utbildning i författarskap. 

Turkiets författarförbund ger författarundervisning till dussintals elever vid författarskolan i Ankara. Vi ger till och med författarundervisning till elever i gymnasiet i samarbete med Ankaras länsstyrelse. Dessa lektioner leds gemensamt av lärare och författare. Här finns många unga författare som har utvecklats. Dessutom stöder vårt kulturministerium unga författares bokutgivning inom ramen för projektet "Första böckerna".

Abdülşükur Qumtur: Hur stor är biblioteks- och boksektorn i Turkiet?

Mehmet Kurtoğlu: Det finns mycket välfyllda bibliotek i vårt land. Särskilt det nyinrättade Millet-biblioteket i presidentpalatset har en mycket rik samling. Nationalbiblioteket, där böcker som publicerats i Turkiet samlas, och bibliotek i Istanbul som innehåller mycket värdefulla handskrivna verk är öppna för forskare. 

I alla Turkiets provinser och distrikt finns bibliotek som lyder under kulturministeriet. Kulturministeriet stöder förlagen genom att köpa in böcker. Dessa böcker distribueras sedan till biblioteken. Det finns en betydande bok- och förlagssektor i Turkiet. Men när vi tittar på statistiken över läsande ser vi tyvärr att den inte ligger på önskad nivå. Jag tror dock att läsandegraden kommer att öka i framtiden.

Abdülşükur Qumtur: Hur ser situationen ut för den nya generationen författare i Turkiet?

Mehmet Kurtoğlu: Med den digitala mediernas utveckling har det blivit lättare att ge ut böcker. Förr var det litteratur- och kulturvärlden som bestämde, särskilt i storstäderna som Istanbul, Ankara och Izmir. 

Det var inte lätt för en författare från landsbygden att göra sig hörd i centrum. Idag, med massmedias utbredning och utvecklingen av sociala medier, har alla möjlighet att publicera det de skriver. 

Man kan till och med göra sig ett namn via sociala medier. Nästan tusen romaner och noveller av unga författare publiceras varje år. Anledningen till att så mycket publiceras är att det är enkelt att trycka. 

Naturligtvis är de flesta av dessa debutromaner och verk av unga författare. Med tiden kommer vissa av dessa författare att sticka ut.