Foto:
ORDS YTA

MATILDE HARDT

MATILDE HARDT

Den om mina rum

Jag döper alla rum i mitt hem. Jag gör dem till
mina. Det är Proletären, Natten och Dagen.
Jag tar dem i famnen, lägger händerna på dem
och välsignar dem. Mitt hem är världens ljus.
Vi ska inte vandra i mörkret. Inte ens när vi är
i Natten. Då öppnar vi bara dörren till Dagen.
I Proletären viskar jag till dig att jag aldrig kan
flytta. Jag säljer inte mitt hem på Hemnet. Det
gör jag bara inte. Mina rum är fortfarande för
små och sköra.


Jag håller dem
Jag vaggar dem
Jag gör dem till mina.


Den om stressbollen

Är du stressad din lilla skit
frågade vi myndigt
den lilla telningen på marken
som försökte laga kontorets
stressboll i sömmarna
Snorvalpen log mot oss
hånfulla makthavare
medan hon
balanserade stressbollen
mellan tummetott och slickepott
Hon höll upp alla lagade sömmar
mot solen i skyn
Bollen svarade myndigt
Hon försöker bara rädda världen
från sådana som ni.

Den om eld, vatten, luft och jord

Jag tror inte på elden
som bränner skogar utanför vårt fönster
Jag tror på glöden
som värmer oss när vi som mest behöver
Jag tror inte på vatten
som dränker folket i floder på andra sidan solen
Jag tror på törsten
som släcker bränder när vi som mest behöver

Jag tror inte på luften
som tynger dig med all sin ångest
Jag tror på att andas i kors
när du som mest behöver
Jag tror inte på jorden
för jag har sett och hört de som bestämmer
Jag tror på marken
vi står på och att förändra sådant vi inte behö-
ver
Jag tror inte på människan
när du inte får den hjälp som du behöver
Jag tror på dig
som törstar och glöder
du som andas i kors för det vi behöver.

Den om citron

Alla vitaminer, citroner och nektariner
all renlighet, avskildhet och avhållsamhet för att leva lite till
och så lite mer
men ändå dog jag
precis som ni
men när domedagen kom
doftade min kista
svagt av citron
det gjorde aldrig er.