TIDSKRIFTSFÖRENINGEN Sydasien, som ger ut nättidskriften Sydasien, gav i december ut boken Sidor av Sydasien: Nyanser. Boken är redigerad av Johan Mikaelsson, som är frilansjournalist och redaktör för Sydasien. Den innehåller 12 kapitel av olika författare, inklusive en text av Mikaelsson själv som är specialiserad på Sri Lanka sedan 1990-talet.

‍

‍

Nyanser är den tredje boken i serien Sidor av Sydasien. Tidigare har böckerna Land, stad och stigar däremellan (2023) och Sydasien i Sverige (2024) getts ut i samma format och layout. Det kan också nämnas att boken ger ett påkostat intryck, med relief på omslaget, fyrfärgstryck rakt igenom och en trådbunden inlaga.

Den färska boken belyser flera sidor av Sydasien, varav de flesta såvitt jag kan bedöma är föga kända i Sverige. Utmärkt är att alla kapitel innehåller en kort ingress, att de är rikt illustrerade, samt att det i början av boken både finns en bild från varje land under rubriken ”Ögonblick i Sydasien” och presentationer av författarna.

Det första och längsta bidraget är ett utdrag ur författaren Zac O’Yeahs reseskildring The Great Indian Food Trip, som kom ut 2024 och levande beskriver ett matäventyr i gamla Delhi. Det ger en god uppfattning om livet i den myllrande huvudstaden och hur det är att vara turist där. Boken uppges komma ut i svensk översättning 2027, med titeln Den väldigaste indiska matresan.

Följande avsnitt av biologen Karl-Johan Fabó – ”Trädgårdshistoria i Indien – från heliga lundar till gröna tak” – är bokens kortaste, men förklarar ändå ämnet klargörande. Trädgården var gudarnas hemvist i en indisk astronoms texter skrivna på 500-talet f.Kr. På 1100-talet kom influenser från islamiska traditioner, som strikt planerade ytor, obligatoriska vattenkanaler och höga murar runt trädgården. Under 1800-talet anlade britterna en rad botaniska trädgårdar, däribland Indian Botanical Garden i Calcutta och Lalbagh Botanical Garden i Bangalore. Nu finns det tusentals takträdgårdar i storstäderna.

Journalisten Julia Wiræus beskriver väl den uråldriga indiska hälsoläran ayurveda, där ayur betyder livet och veda kunskap. Hon reser regelbundet till Indien och passar då på att göra ayurvediska behandlingar. Ayurvedan fokuserar på kropp, själ och sinne tillsammans. Det gemensamma är att man går till roten av ett medicinskt problem och inte bara tar bort de fysiska symptomen.

Kapitlet efter av trädgårdsmästaren Jenny Wikström och åter Karl-Johan Fabó, handlar om hur en odlingsrörelse har vuxit fram i Indiens storstäder till följd av människors längtan efter gröna oaser och närproducerad mat, fri från bekämpningsmedel, samt bristen på odlingsbar mark. Framväxten av takträdgårdsodlingen i Indiens tredje största stad Bangalore, som tidigare var känd under namnet ”The Garden City of India” och numera ”Indiens Silicon Valley”, förklaras klart och tydligt.

Det sista avsnittet om Indien av fotografen och filmskaparen Mattias Löw är ett bildreportage från den hinduiska festivalen Kumbh Mela. Genom att bada i heliga floder ska man få andlig rening och befrielse från återfödelsens kretslopp. Flera av bilderna är tagna vid Ganges.

Aktivisten Karin Fridell Anter beskriver hazarernas utsatta position i det multietniska Afghanistan. Deras ursprung är omtvistat. Under 1800-talet växte den nya staten Afghanistan fram och flera ledare drev iväg hazarerna, som blev en underklass. Alltsedan dess har de förtryckts. Värst var det under åren 1892-1893, då landets emir Abdur Rahman genomförde vad som ofta betecknas som ett folkmord. Talibanernas återkomst till makten 2021 ledde till att hundratusentals hazarer flydde till Iran och Pakistan. Många tusen bor idag i Sverige.

Skribenten Henrik Schedin skriver om Generation-Z-protesterna i Nepal i september 2025. Ungdomars demonstrationer mot det odugliga styret, som införde ett förbud mot sociala medier, ledde till att polisen tog till dödligt våld. Missnöjet var stort med den omfattande korruptionen, den stora ojämlikheten och svårigheterna att få jobb, vilket fått många människor att söka sig utomlands. Efter tilltagande demonstrationer avgick regeringen, som bestod av samma krafter som styrt Nepal alltsedan inbördeskriget mellan maoisterna och regeringsarmén upphörde 2006. En interimsregering valdes som ska styra till nyvalet i mars. Svårigheterna i att förändra samhället i form av en konservativ grupp, med egna intressen att försvara, lyfts fram väl. Det uppges i texten att demokrati infördes 2006. Men det borde ha framgått att övergången i själva verket inleddes 1990-1991, då det partilösa panchayat-systemet avskaffades och de första parlamentsvalen sedan 1959 hölls. Det sista steget till demokrati togs efter revolutionen 2006, när monarkin avskaffades och Nepal i januari 2007 omvandlades till en federal, demokratisk stat.

Den bengalisk-svenske författaren Anisur Rahman förklarar hur situationen för demokratin i Bangladesh har försämrats under den nya regeringen, ledd av Nobelpristagaren Muhammad Yunus. Han tillträdde efter protesterna sommaren 2024, som ledde till premiärminister Sheikh Hasinas fall. Tusentals människor mördades 2025 och såväl arbetslöshet som fattigdom präglar människors vardag. Journalister förhindras från att rapportera, så omvärldens kunskap om vad som händer i landet är mycket begränsad. Förtrycket mot urbefolkningen i Chittagong Hill Tracts fortsätter och religiösa minoriteter har det svårt. Dessutom har landets kulturarv vandaliserats.

Henrik Liljegren, som är professor i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet, skriver om sin forskning i bergen i norra Pakistan. Syftet var att där göra en insats för marginaliserade språk i ett område med hög kulturell och språklig mångfald. Han gjorde många besök i området under åren 1998-2025 och fördjupade sig i lokala språk, som palula. Han kom nära lokalbefolkningen, vilken involverades i arbetet och bidrog till att Forum for Language Initiatives upprättades. Det är ett resurscentrum för de omkring 30 mycket olika språk som talas i norra Pakistan.

Johan Mikaelssons bidrag handlar om det tamilska språket, som beskrivs som Sydasiens äldsta språk, och livet för tamiler i Indien respektive Sri Lanka. I Sinhala Only Act 1956 förklarades singalesiska vara öns officiella språk, något som ledde till protester från tamilerna. Spänningarna mellan folkgrupperna ledde till att ett blodigt inbördeskrig bröt ut 1983, som avslutades först 2009. Fortfarande råder dock spända relationer mellan singaleser och tamiler. I Indien mötte förslaget 1965 att göra hindi till officiellt språk motstånd från tamilerna. Senare blev en rad språk officiella. Indiens panetniska politik blev tillräckligt rymlig för tamilerna. Tamilskan beräknas talas som förstaspråk av cirka 79 miljoner människor i världen. Sju miljoner till talar och använder språket, som även delvis talas i Malaysia och Singapore.

Ijunaid Junaid, som är journalist från Maldiverna, frågar sig huruvida dhivehi, med bara en halv miljon talare, ska kunna överleva konkurrensen med engelskan. Staten vill att befolkningen ska vara tvåspråkig, men detta har i praktiken inneburit att engelska kommit att betraktas som mycket viktigare. Att använda dhivehi har skambelagts och skapat en utbredd identitetskris bland befolkningen. En förändrad inställning behövs så att dhivehi blir ett levande och relevant språk för att det ska kunna leva vidare.

Ordföranden i Svensk-Bhutanesiska föreningen Alf Persson skriver i det sista avsnittet om bygget av Gelephu Mindfulness City (GMC), ett projekt som ska forma framtidens Bhutan från 2025-2065. Landet har utvecklats mycket under de senaste 70 åren och lämnade häromåret den av FN fastställda kategorin ”minst utvecklade länder”. Svårigheter finns att fortsätta utveckla landet, däribland beroendet av vattenkraftsexport och turism, den begränsade inhemska marknaden och konkurrensen från Indien inom IT-sektorn. Många utbildade lämnar Bhutan för bättre utsikter utomlands. Mot denna bakgrund satsar Bhutan hårt på GMC för att bli ett utvecklat land, som ska ge de unga möjligheter att stanna kvar. GMC ska bli en ”speciell administrativ zon” vid gränsen till Indien, med förvaltning och rättssystem som i Singapore, ett finansiellt ramverk som i Abu Dhabi, den egna banken Oro Bank och kryptovalutan Ter – båda med full täckning i guld. Bhutan tar mycket hjälp från omvärlden för att genomföra projektet, men alla måste följa principerna för landets koncept ”Gross National Happiness” och mindfulness.

Sammanfattningsvis vill jag varmt rekommendera boken till alla som redan känner ett eller flera av länderna i Sydasien – och till de som aldrig satt sin fot i regionen men vill lära sig mer. Min enda invändning är att Indien ges lite för stort utrymme, men det är ingen stor brist eftersom avsnitten handlar om vitt skilda ämnen som väl kompletterar varandra. Den behöver för övrigt inte läsas från pärm till pärm. Varje kapitel kan läsas var för sig, tas in och smältas i den ordning som passar läsaren bäst.

‍

Gabriel Jonsson är ordförande för Föreningen för orientaliska studier och redaktör för medlemstidskriften Orientaliska studier som har getts ut sedan 1969 och täcker Asien. Han är docent vid Stockholms universitet i Koreas språk och kultur och forskar om tillståndet för mänskliga rättigheter i Sydkorea.

‍