EN NOVELL?!!

På svenska!

Jag kan ju knappt skriva något på mitt eget språk.

Jag gillar inte att skriva.

Jag har ingen kreativitet.

Det är tråkigt att skriva.

Fy, så jobbigt!

Skriva tillsammans med någon annan?!

Uttalandena är ofta många. Och inte särskilt positiva ... Tills vi sätter igång.

“Vi“ betyder deltagarna på kursen “Sverige på distans“. Idén till kursen skapades under pandemin som ett alternativ till de internationella sommarkurserna i svenska, arrangerade av svenska folkhögskolor tillsammans med Svenska institutet.

Vi ville skapa en plattform där deltagarna tillsammans kunde uppleva att den svenska litteraturen lever, att det svenska språket andas och att samhället väcker frågor. Trots att de befann sig i olika länder och var hänvisade till att bara umgås genom sina skärmar.

Konceptet, där möten och kreativitet stod i fokus, visade sig hålla måttet. Nu har vi avslutat vår sjätte kurs och ser fram emot flera.

Målgruppen för kursen var i första hand studenter vid universitet utomlands med goda kunskaper i svenska. I år deltog 26 personer från 14 europeiska länder och 19 universitet.

Kursen pågick på distans från mitten av juli till början av november och avslutades med en vecka i Uppsala/ Stockholm. I centrum stod svensk samtida litteratur, samhälle och kultur. Fokus var inriktat på att deltagarna skulle använda det svenska språket aktivt, framför allt genom att samtala och skriva. Studenternas egna kunskaper, erfarenheter och intressen var en viktig komponent i kursinnehållet.

Ett av delmomenten var att läsa och diskutera nyare svenska novellsamlingar. Enligt deltagarna tillförde detta nya synpunkter och idéer, insikter om hur viktiga samhällsfrågor belyses i litteraturen och olika aspekter på våra egna liv.

Diskussionerna kring texterna och upptäckten att en och samma text kan tolkas på många olika sätt ledde till en djupare förståelse. Man upplevde även ett slags ”korsbefruktning” mellan läsning och diskussioner.

Vi lärare lade märke till att deltagarna öppnade sig mer och mer, kände sig trygga och kunde frigöra sin kreativitet, vilket var viktigt inför litteraturdelens avslutande moment, där man förväntades skriva egna noveller i par.

Genom kortare skrivövningar leddes studenterna stegvis in på sin författarbana och det stora äventyret. Lärarna hade den stora ynnesten att få vara med på seglatsen som en del av besättningen. Ibland blåste det upp till storm, ibland fanns det ingen vind i seglen, men ändå lyckades alla föra sin båt i hamn med livet och skutan i behåll.

Några tankar när alla till slut stod på torra land igen och kunde se tillbaka på sina upplevelser:

Innan vi skrev novellen visste jag inte att jag kunde göra det. Nu vet jag att det är möjligt, spännande och njutbart.

I början trodde jag att jag inte skulle orka, men det var fantastiskt att kunna skriva något.Jag insåg att det inte är så svårt, man måste bara övervinna rädslan för det tomma arket.Det visade mig att skrivandet inte behöver vara perfekt för att jag ska kunna njuta av det. Det var jättebra för mitt självförtroende. Det har utan tvivel uppmuntrat mig att skriva mer, både på svenska och andra språk. Under processen förändrades min stil och mitt sätt att tänka. Genom att skriva med en partner upptäckte jag andra perspektiv.

Att skapa en litterär text på svenska var en berikande upplevelse för mig – att veta att jag kan använda ett främmande språk på så sätt.

Det är mycket lättare för mig att uttrycka mina tankar! Ibland måste jag till och med stoppa mig själv när jag pratar, för att ge utrymme åt andra. Det är en helt ny, otrolig känsla.

Nu överlämnar våra författare sina texter till er läsare och önskar att ni också kommer att uppleva spänning och njutning i kontakten med deras alster. 

‍